Aftonbladet – 1 december 1860, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. En handfull sand. : En skildring ur det verkliga lifvet. Såsom exempel på processväsendets ohyggiga följder, der ofta kitsligheten anklagar och mskränktheten i ifvern. att söka det formaliter itta alldeles förbiser det moraliter riktigare, silja vi omnämna följande händelse. I en aflägsen by på landet satt en fattig pareenka, vanligen kallad Ståtarbrita, och sörjde sig jemte två små barn med sina händers arbete. Hon ansågs för en ärlig och irbetsam qvinna, men var i allmänhet föga mtyckt, ty hon var sträf och sluten, umgicks cke med grannarne, deltog aldrig i deras sqvaller och afböll sina barn från umgänge med deras jemnåriga i byn. Den torftiga stogan och allt det lilla bon egde till och med grisen glänste af renlighet, men detta snsågs af de mindre snygga och ordentliga grannhustrurna för ett högfärdigt skryt af den össytinerliga Ståtarbrita. Hon var dotter till en fogdeskrifvare, som processat bort allt hvad han egde och vid sin död lemnat hustru och barn utblottade efter sig, Brita mäste då taga tjenat såsom piga, värderades af busbondefolket för raskhet och ärlighet, men kunde aldrig sämjas med sina medtjenande och gifte sig vid nitton års ålder med en stillsam och beskedlig torpare, hvilken gerna afstod husbondeväldet åt henne. Efter tre års ganska lyckligt äktenskap dog han likvisst, och enkan kunde med sina två barn nätt och jemt draga sig fram. En morgon, sedan hon gjort stugan ren, tvättat och kammat barnen samt laggt fram litet bröd och sofvel åt dem för dagen, beredde hon sig att gå på arbete, stängde sin dörr och sade: Nu spar ni maten tills ni ser de andra barnen komma ur skolan, och här kan ni leka med att plantera blommor och bygga hus; jag skall ge er en handfull sand attströ gångar med. Derpå gick bon till en stor sandhög, hvilken en nämdeman låtit köra fram till en tomt som skulle bebyggas, tog en hand full deraf och lade på bänken utanför sin stuga. Men nämdemannen kom fram och frågade häftigt huru hon kunde understå sig att röra hans sand. Det är väl inte guld hellers, svarade Brita yresigt; om I är så snål på en handfull sand, skall jag i afton draga hit en hel kärra åt er. Nämdemannen sade: Jag behöfver icke er sand, men I skall låta min ligga, och om I understår er att taga af den en gång till, så stämmer jag er för tjufveri.n För tjufverilv skrek den ärliga qvinnan retad. Jag har aldrig i mitt lif stulit af någon menniska; säg det en gång till om I törs.n : Ja, det säger jag, utbrast nämdemannen hånande, du är en tjuf. Olan, ropade hustrun till en förbigående arbetare, I hör att nämdeman kallar mig tjuf. Ola, som icke villa reta någon, teg; men nämdemannen fortfor: Hvad gag sagt, det står jag vid, äfven om du inga vittnen kan få, Ståtarbrita; men laga dig nu åstad på ditt EE Och han vände henne ryggen och gick. Mitt arbete sköter jag opåmindt., ropade Brita efter honom, tillsade barnen strängare än vanligt att icke röra sig ur fläcken förrän bon kom hem och begaf sig med förbittradt. hjerta till sitt arbete. Vid middagsrasten släpade hon en hel skottt