Aftonbladet – 1 december 1860, sida 2

promenader, från och till spektaklet, besöka benne så ofta hon var hemma och laga att hon deremellan så mycket som möjligt var i Aberneys hem. -Tage utförde också ganska konseqvent sin föresats. Några dagar derefter sjöng Skuldfrid för sjette gången och med en stigande framgång. Den aftonen fann hon Lothard i oxögat oc vid sin hemkomst erhöll hon en krans af lager och cypress. Den är från hkonomn, tänkte Skuldfrid och kysste kransen. Dagen derpå sammanträffade Nathalie med Lothard under det hon promenerade på Carl XHI:s torg. Ni var på spektaklet i går, hvad tyckte ni om madame Dorbino? frågade Nathalie. SHon sjöng hänförande, såsom alltid., blef svaret. Ni har rätt, och det vore skada om unge Aberney lyckas vinna hennes hand, ty då skulle hon, såsom hans hustru, icke kunna återvända till Paris och London, utan stanna här. Vår svenska scen är alltför obetydlig för att tillegna sig en talang af första ordningen.n Det är väl icke troligt att madame Dorbino gifter sig. Tvärtom, det är mer än troligt, det är högst sannolikt. Har ni ej sett med hvilken enträgenhet löjtnant Aberney följer henne? Hvad bevisar det? Att han såsom slägs ! tinge gör sina anspråk gällande. Ni vill icke tro på deras tillämnade förlofning. Den misshagar er, tror jag ? Grefvinna, andras lycka misshagar mig aldrig. I sådant fall kan jag försäkra er att unga Aberney ämnar bjuda madame Dorbino sitt hjerta, och af säker band vet jag att ne; ej lir det ord hvarmed hon besvarar anbudet. I detsamma vände grefvinnan och Lothard vid slutet af alln och befunno sig midtför stt fruntimmer och en herre. ; Abh, se Fridal! utropade Nathalie. God