Aftonbladet – 30 november 1860, sida 3

som kunde bära: musköten, ville försvara Kon: gens By, och ungdomen från landet, raska gossar allibop, kommo också in och fingo vapen. Engelsmännen satte ut en mängd båtar med landttrupper, närmade sig stranden och gjorde min äf att gå i land. Ungdomen på Lange Linie, laddade och sköto på dem med det mod som förtviflan inger; men de arma gossarne stupade man för man, bortsopade af de vapenkunniga engelsmännen, När staden började brinna, så, för att rälda den, uppoffrade danskarne sin flotta; ty det var den som engelsmännen ville åt. Då bombardemanget hade upphört, skulle man begrafva de döda och taga vara på deras vapen. Men då fanns många gevär, hvaruti inda till sju skott sutto qvar, och vet herren bvarföre? Jo, emedan de stackars gossarne. som offrat sitt lif för fäderneslandets försvar, ingen öfning hade haft uti att ladda och skjuta. Det bade jag velat tala om deruppe på börsen för Stockholms ungdom, som nu vill ifva sig i vapnens bruk. Bed dem nu dertill använda hvarje lediz stund. Saken måtte väl icke trasslas bört, vet jag ? : Landsortsstäderna fira nu som bäst sina hemkomna riksdagsmän. I Norrköping ha representanterna alls ingen bankett velat hafva. af lutter blygsamhet, förstås. I Örebro gjorde man en lysande fest för fyra på en gång. Herr Roloft stack ej under stolen med de yra obeståndenv, som dock efter råd och läzenhet både ridderligt och andeligt försvarades af friherre Åkerhjelm och doktor Gumzeljus. I en annan stad — namnet gör ju föga till saken? — firades representantens hemsömst lika originelt som pompöst. En del af valmännen tyckte att deras ombud alls .cke varit synlig — i bladen. De voro cerföre ej rätt nöjda med honom. Hans vänner voro deremot af motsatt tanka. Huru bereda nonom ett storartadt mottagande — och dersfter ett litet kalas? Det blef frågan. Lycsan gynnade dem. Först kom på ryktets vingar förmedelst Folkets Röst, att H; M:t konungen för sin helsas vårdande skulle resa ill Achen. Sedan pr telegraf och i förtronde till. en vän, satt. stadens representant skulle med Gauthiod, tror jag, hemkomma en viss utsatt dag. En glad själ omtalade i ljupaste förtröende för en Person — blott ör en enda! — att kungen skulle komma med Gautbiod. Alla ville nu så gerna se nonarken, det var klart, och hamnbryggan sar 1 god tid proppfull med menniskor, stalens gentlemen voro svartklädda och hvitvalsdukade; Då fartyget tadö till, började jenast de närmast stående att uppstämma wrrarop. och straxt instämde hela folkmassan -ntuslastiskt. Visserligen var icke konungen ombord — men i land steg stadens represenant. : Med blottadthufvud, djupt bugande ig åt alla sidor, utbristande: SDet är för nycket! — alldeles för mycket för min skulll Vu veslades handslag utan all ända. Och å bar det af till hotellet, der den ärade re;resentantens skål genast dracksiskummande hampagne af väntief öch — motståndare. sn Foräfttte nos tte Tvär Blå.