Aftonbladet – 30 november 1860, sida 3

Bref till en vän i viken. Tillbakablick. — Första stjernfallet efter riksdagen. — En väsendtlig skillnad mellan vasastjernor och guldmedaljer. — Andra stjernfallet. — Många omvägar till en skatmästarebefattning. — Vasakraschan i stället, för doktorshatt. — Perukmakeri, hvilketdera är det, antingen vetenskap eller skön konst? — Skarpskyttemötet. — Tiderna förändras. — En gammal giktbruten sjömans minnen och åsigter. — Signora Innocenti. — Olika efterfrågan på Garibaldi och Napoleon II1. — Ett qui pro quo i fen landsortsstad. Då jag sednast tog mig friheten att uppvakta med bref, hade riksdagen icke längre fortgått, än att samtlige rikets ständer voro lefnadsfriska, och derföre mycket lefnadsglada. Med lust och fröjd skötte de då sitt vigtiga kall, och sina enskilda små nöjen derjemte. Bevistade jag adelns eller borgatnes, presternas eller böndernas öfverläggningar, så kunde jag nästan alltid hålla mig vaken: diskussionerna voro lifliga, och mången gång fick jag mig ett godt skratt — förstås mellan hull och skinn —i anledning af någon pikant episod. Printzensköld och Beckman; Boman och Matts Persson, jemte många andra, som ej så hoga kunna specifieeras., voro hvar och en på sitt vis oöfverträffliga. Men så led det mot slutet på riksmötet. Sakerna afgjordes visserligen icke heller då i enighet, kärlek och sämjax, som det heter i riksdagsbönen, utan företrädesvis på det sätt att man vill praktiskt bevisa riktigheten af skaldens ord: Och går det icke alltid väl, Så går det väl ändå. På sistone gingo ständerna omkring, rosande hvad de uträttat, och höllo afskedstal till hvarandra öfverfulla af bjertliga — fraser. Nej det var sannt: bondgubbarne talade ord och inga visor till adeln och presterna; En liten kammarjunkare, ett extra-caput utan numner,, yttrade i förtrytelsen : hörpå bara! Bönderna vilja spela herrar och skrapa oss.. En prelat sade suckande: se der frukterna af den beprisade folkupplysningen. : En riksdag, som icke afslutas med ettstjernrall, kan vår nyare historia näppeligen uppvisa. Men nu var detta stjernfall torttigt nog ill stor sorg, icke minst för juveleraren Hamner, som i ordets hela bemärkelse gör i stjeroro, och säkerligen alltid med redbar förjenst. — Endast borgarståndets talman blef kommendör och bondeståndets dito riddare af Wasen. Förr belönades den sednare pefter äl fullbordadt lopp, med en stor guldmedalj xch dito kedja. Men sådant blir idängden sostbart. En liten stjerna deremot kostar gifaren allsintet: den lycklige mottagaren får jelf kontant lösa grennlåten, och hans sterbnäs iskall återställa den, men utan att återpekomma det penningetelopp, som för stjervan ärligen blifvit utbetsldt: Ingen danneman fick nu guldmedalj fö aedborgerlig förtjenst. Vid föregående riks ag var deremot -frikostigheten ganska stor lade väl nu ingen dertill gjort sig berättigad tler hafva dessa nådevedermöten afskaffats -medan valmännen rifva sig bakom örat och :;e fundersamma ut, då deras ombud komm: hem medaljerade? — Jag dör lugnare uta