Aftonbladet – 30 november 1860, sida 2

fter allmänna opinionen vända sig till regeingen med begäran om hennes råedverkan till förslagets antagande vid den påföljande iksdagen. Ehuruväl nu N. D. A. genom sitt sätt att från början behandla representationsrågan, likasom för öfrigt genom sitt beteende i allmänhet, ingifvit skälig misstro till sina försäkringar om uppriktigt nit för reformen — en misstro söm vinner ytterligare stöd då man besinnar att hvarje söndring i sättet för beIrifvandet af en sak, äfven om det sätt de söndrande valt i sjelfva verket. skulle varit bättre, dere.st det blifvit allmänt följdt, endast rerkar till. binder för sakens framgång — ehuru som sagdt dessa omständigheter ej äro sgnade att ingifva förtroende, må dock, enär ingen eger döma . öfver en annans motiver, N. D. A:s försäkran om sitt nit för reformen gälla hvad det kan, och dess förslag om sätIet tagas under, ompröfning och jemförelse med den väg, som. blifvit beträdd medelst borgareoch bondeståndens adresser till reseringen. Det faller då genast i ögonen, att ett på förhand uppgjordt fullständigt förslag ej kunde blifva ett uttryck af den allmänna meningen. Hvarje särskilt detalj skulle få sina särskilta motståndare, hvilka desto mindre skuile vara villiga eller anse sig förbundne att för det helas skull uppgifva sina enskilta isigter, som dessa ej blifvit konfronterade med le öfriges, och en hvar torde föreställa sig, utt-om han blott haft tillfälle att framlägga skälen för sin afvikande öfvertygelse, skulle iensamma delats af pluraliteten. Hvad för-lenskul! -beträffar de efter N: D. A:s förmevande ej nog bestämda grunderna i adresserna. till regeringen, anse vi tvärtom just mpligt att dej ej. ingått i specialiteter; ja, enligt vår äsigt hade bondeståndets åsigt om ien ena kammarens bildande ur den andra serna. kunnat vara borta, ty det är en detalj, hvarom nationen må uttala sig, och en fråga på hvilken måhända den blifvande landstingsunstitutionen, icke torde komma att sakna inflytande; Deremot anse vi ej olämpligt, att i de petitioner från särskilta orter som börå afgifvas till stöd åt borgareoch bondestånJens-adresser,; en och annan närmare bestämning af grunderna för reformen uttalas. Regeringen erhåller då en samling af åsigter, ur. hvilken den kan. utleta de öfvervägande, sill ledning vid förslagets uppgörande. Härmed hafva vi ock till en del besvarat frågan om företrädet mellan att vända sig till regeringen eller till ständerna. Den förra är en konstant auktoritet, de sednare blott en temporär, som ej finnes till då riksdag ej pågår. Dock; dermed. vore ändå råd, genom att till vägagå på sätt som i ett här nedan anfördt projekt framställes; men en svårare omständighet möter deruti, att frågan om företrädet mellan de begge vägarne numera ej längre kan anses öppen, då den ena redan är beträdd genom borgareoch, bondeståndens adresser till regeringen; Vore det välbetänkt att nationen, genom beträdande af en annan väg underkände sina senast valda riksdagsombuds itgörande för reformsaken, och hvad kunde väl efter all: sannolikhet deraf blifva följden annat än en söndring, som jorde spelet vunnet för reformens motståndare? Ju mer man rördenskull betraktar saken, desto större skäl rår man att anse N. D. A:s motförslag som ;tt splittringsförsök, afsedt att, i trots af de nögtidliga försäkringarne om nit för reformen, motarbeta densamma genom att uppväcka en pabylonisk förbistring, under hv Iken den ene Irager hit och den andre dit. Af sådant nafva vi likväl alldeles nog i vår närvarande ståndsförfattning. Sedan tidningen derefter instämmande återsifvit Norrköpings Tidningars af. oss förut neddelade förslag om reformföreningars orauiserande öfverallt i landet samt visat hvilken nytta regeringen sjelf, förutsatt att hon med allvar vill en representationsreform, skulle hafva af att få insarla de olika menigheteroas yttranden öfver hufvudgrunderna till ett aytt representationsförslag som ledning vid utarbetandet af sitt eget, tillägger hon följande P. S. Sedan ofvanstående var uppsatt, hafva vi funnit att Nya Dagligt Allehanda visat oss den utmärkta hedern att på sätt och vis räkna oss till sina anhängare i representationsfrågan. Vi hoppas att N. D. A:s redaktion skall vända sig i likkistan i glädjen öfver den eklatanta bekräftelse härpå, som ofvanstående innehåller.