Aftonbladet – 30 november 1860, sida 1

infallet att tala om hela historien för madame Dorbino. Det är icke troligt — ni skall ej förråda mig,, sade Lothard. Skall jag icke? frågade Nathalie trotsigt. Nej. : Efter ni trotsar mig, så vill jag genast bevisa att jag gör hvad mig lyster. Vet du, hvarföre baronen uppvaktat mig? fortfor Nathalie, vänd till Skuldfrid. Af det enkla skälet, att han af mig ville veta — — —x Nåd, fru griefvinna, fortsätt icke, jag bönfaller ! utropade Lotbard med så mycken liflighet, att hans hela utseende förändrades. Han vill icke att hon skall känna hans intresse för mamsell Smidt, tänkte Nathalie, just derföre skall bon få del deraf. Högt yttrade hon: ,Jag ger icke någon nåd, och: derföre skall Frida få veta att ni förföljt mig i hopp att iå reda på hvar en viss mamsell Smidt vistades. Ma midt! upprepade Skuldfrid och förde näsduken öfver sitt glödande ansigte. Lothard red tyst bredvid vagnen, utan att kasta en blick in i densamma. Grefvinnan fortfor: Och jag har beslutat att han icke genom mig skail lå sin önskan tillfredsstäld: Grefvinnans beslut bärfiyter deraf att ni icke känner hennes vistelseort, inföll Lo hard, log hatten, bugade sig och lät bästen ila ort. Alltsedan aftonen då Skuldfrid och Lothard sammanträffade första gången hos Nathalie, bade denna blifvit fattad af en härtig nyck för honom. Ännu var det icke något annat. Hvad deraf kunde blifva var ännu osäkert. Hennes vanliga beundrare föreföllo henne fadda, bennes umgängesvänner dumma och tråkiga, den enda utom Lothard, som roade