Aftonbladet – 29 november 1860, sida 3

bert uppvaktades hon af besökande, som ej blefvo mottagna, af biljetter; som ej blefvo lästa, af blomsterbuketter som Anaise fick taga vård om. Efter bjudningen hos Nathalie hade flera dylika öfversvämmat den vackra sångerskan, som var beslägtad med grefvinnan och med den berömde professor: Aberney. Hon var således af god familj, och detta höjde Hennes aktier betydligt i den lilla staden Stockholm. Hos oss svenskar gälla slägtförbindelser så ofantligt. mycket. Nog af, Skuldfrid blef eftersökt, lofsjungen; och allt gjordes för; att skämma bort henne; isynnerhet som sjelfva sfunden icke kunde få något att anmärka öfver hennes lefnadssätt. Visserligen cirkulerade en massa rykten om att hon varit gift, att hon haft besynnerliga äfventyr m. m.; men professor Aberneys uppträdande såsom hennes naturlige beskyddare och nära anförvandt gjorde att man endsst helt tyst hviskade om dylika saker till hvarandra. Fruntimmerna tyckte att det låg en nästan anstötlig värma i det sätt hvaruppå Skuldfrid sjöng. Ja, helt säkert var den der hänförelsen, den der glöden; den der. inspirationen något lättfärdig, oqvinnlig och opassande ete.; men efter som man i London och Paris blifvit intagen deraf, fick man väl lof att öfverse med det man icke förstod. Dessutom fanns det i Skuldfrids föredrag en sådan prägel af.sanning, att sjelfva tadlet måste tiga. En vecka förflöt. Skuldfrid hade afslagit alla bjudningar och egnat alla sina lediga stunder åt sammanvaron med Aberney eller med Natbalie. Tage blef för hvarje dag allt mer och mer betagen, samt undvek grefvinnan. Ännu hade han ej sammanträffat med henne i Skuldfrids närvaro. Men i samma mån hans böjelse för Skuldfrid framträdde i en tydligare dager, blef hon mera tillbakadragen; något, som endest stegrade Tages