Aftonbladet – 29 november 1860, sida 2

iså stor vigt vid min ringa person, svarade i den. unge mannen med ett leende, på en gång kallt och, ironiskt. I Ni misstager er, baron Canitz, ifall ni tror att jag har något intresse för er. Nej, alldeles icke, det är mig sjelf jag ämnar förströ med att, öfverbevisa er att hafva talat osannt., ; Tillåt. mig. tvifla , på att den glädjen blir er beskärd. — Jag talar aldrig osannt. Icke3; då vet jag mera än ni.. Apropos, huru länge ämnar ni;fortfara att göra mig er cour 2 Nathalie skrattade. Medgif att ni icke med den. kommit ert mål närmare. Det ,medgifyer jag; också skall jag hädanefter icke fortfara med min enträgenbet, Jag skall. min nådiga grefvinna, icke oftare infinna mig;hos er än då ni kallar mig. Verkligen! Ni sade likväl en gång att... . Nathalie betraktade honom med en skälmsk lick. brAtt jag skulle blifva. er riddare intill, den dag ni sade mig hvad jag önskade veta. Alldeles. — Ni afstår således ifrån att vilja utforska mig. Jal . . Huru skall, jag förstå detta? Ni hörer icke till dem, som rygga tillbaka för svårigheterna. Skulle ni ;händelsevis......n Veta, hvar. den person. finnes, för hvars Å skull jag plågat er? Ja, fru. grefvinna.s Lothard säg på grefvinnan med, en kall blick. Vet ni hvar hon vistas ? tillade han. Ja, det gör jag. Nathalie såg besvärad ut. I 6å falln — Lothard smålog — gratulerar jag Mm att veta ägnu mera änn — Jag ruktar, storligen, grefvinna, att ni roa: er med att låtsa en kunskap ni icke egt, Lemna detta, jag ber; för närvarande är jag allt för, ofålig att vilja sysselsätta mig med ÅT sägot annat, än att se er falla ur den roll ni 5