Aftonbladet – 27 november 1860, sida 3

-) Tvenne . A-waldhorn af den gamla sorten (således. utan ventiler) kunde med sina tvåstrukne Cis och E sprida en ljuseffekt, just sådan. som Beetboven åsyftede, öfver det hela. — om än orchestern vore dubbelt ta riksre än den härvarande. Den nästkommande 17 December är det 90 år sedan verlden såg Beethoven födas. Inom hvarje konstgren uppträda stundom företeelser, hvilkas egendomliga snilleriktning. äro lättare att beundra än att analysera och kritisåra, Med rätt eller orätt ba många sakkunniga konstdomare velat jemföra Beetbo. vens musikaliska. skaplynne med Sbakespeares poetiska; Dylika jemförelser äro alltid mer eller mindre skefögda eller heltande. Visserligen finnes en likhet emellan dessa båda heroer, nemligen deri, att deras skapelser icke kunna bedös mas efter sådana skolastiska begrepp, somi följd af lexläsning inom estetikens område vinnas. När Beethoven fattade i pennan för att uppteckna Bin tredje sinfoni hade han redan fullständigt emanciperat sig från alla föregående kompositörers riktningar. Af detta skäl mäste hvarje kritik öfver hans verk ha en anaiog och särskild utgångspunkt. Då emellertid en politisk tidving har andra syften än tryckxandet af vidlyftiga konstafhandlingar vilja vi endast tillägga ett Kortfattadt omdöme. Ifrågavarande sinfom (A-dur) bör till det sublimaste som hittills blifvit diktadt. Det märkvärdigaste i denna och Beethovens alla sednare tonskapelser blir dock, att under det kompositören ohejdadt låter sin subjektivitet göra sig gällande, utan minsta afseende på sina objektivt-klassiska stora föregångare — Gluck, Mozart, Haydn — så mäktar: ban med jättekraft fastbålla den högsta grad af snart sagdt tygellös mångfaldighet inom enhetens sködaste ram! .. och just derigenom, eburu på sjelfskapad väg, bygger han-åt sig en fullt ut lika berättigad klassisk ståndpunkt, som deny hvilken intogs af hans trenne nyss nämnde föregångare. Fi B. Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af de upprepade särdeles skoningslösa artiklar mot den nybildade skogsstyrelsen, hvilka under sednaste tiden funnit rum i bladet, samt af der deruti mot mig särskildt framkastade gravamina, såsom förment röstegande ledamot uti bemälde styrehe, får jag, till förekommande af villfarelser i detta hänseende, så väl hos bladets redaktion som hos den läsande publiken, anhålla om rum i bladet för följande belysningar: Att jag inom skogsstyrelsen tjenstgjort blott såsom tekniskt biträde, i följd hvaraf jag endast har att besvara de remisser uti skogstekniskaf frågor, hvilka styrelsen finner skäl att till mitt yttrande öfverlemna ; att då mina enskilda åsigter uti frågorna om ett nytt skogslagsförslag och om en ny organisation af skogsstyrelse finnas förut uttalade uti min vid skogskomitens betänkande fogade reservation, samt då dessa åsigter afvika mot den af komitens pluralitet antagna meningen, hvilken sedermera blifvit lagd till grund för en kongl. proposition till 1857 års ständer och som vunnit ständernas bifall, har under sådana förhållanden något afgifvande af ett förnyadt yttrande från min sida icke befunnits lämpligt, och ej heller blifvit mig affordradt vid skogsstyrelsen uppåragna bearbetning af förslagerna till en ny skogslag samt till instruktion för den nya skogsstyrelsen; att jag i följd af min befattning såsom direktör vid skogsinstitutet samt derjemte tjensteskyldig inom skogsstyrelsen haft i uppdrag att utarbeta första utkastet till förslag för en ny skogsundervisningsstadga, ifrån hvilket de klandrade ordställningarne i den sedermera utkomna nya stadgan för skogsundervisningsverken torde härleda sig. Under sådana förhållanden och då jag icke heller, sedan mitt deltagande uti komitens förhandlingar, sökt göra mina — till komitens minoritet hörande -— åsigter, om de nya skogslagstadgarne och om skogsstyrelsens sammansättning, uti officiell väg gällande, anser jag mig rättvisligen böra vara frikallad från de invektiver, som under förutsättning af min medverkan uti de klandrade förslagerna fallit på min lott; utomdess synas de af skogsstyrelsen afgifna förslagerna till skogslagen och styrelsens instruktion skäligen böra vara friställda från anfall af den intensiva art, som de ifrågavarande artiklarnes, då dessa förslag blott innefatta en utveckling af K. M:s uti proposition till ständerna den 30 Maj 1857 fatrade beslut samt ständernas genom skrifvelse den 16 Februari 1858 tillkännagifna antagande af den kungliga propositionen, Hvad som åter rörer skogsundesvisningsstadgan, erkänner jag villigt mig vara skyldig att ansvara för den del jag kan ega i tillkomsten af densamma, Man har väl här icke varit bunden af statsmaktervas föregående beslut om sättet, men desto mer genom det bestämda mål, hvartill de nya stadgarna skulle föra, äfvensom den under tiden utvecklade forstliga bildningens fordringar. Härvid måste man antingen följa denna jemt stigande bildning, eller ock oefterrättligen stanna på efterkälken. Vill Sverge tillegna sig den rationella skogshbushållningens frukter, måste det först tillegna sig den forstvetenskapliga bildningen; skall det åter tillegna sig den allmänna ,forstvetenskapliga bildningen, måste det tillegna sig det språkbruk, som utgör ett medel för lenna bildnings bibriogande. — Se här lösningen af såtan. Äfven den flyktigaste jemförelse af skogsundervisningsinstruktionerna uti Tyskland, den ve. nskapliga . forstbildningens ursprungliga hemjand, fvensom i grannriket Dammark, med vår nya, af Aftonbladet anfallna, skogsundervisningsstadga skall nart afgöra att denna sissnämnda ingengång öfverskrider de allmänna forstliga fordringarne samt huru måttlig den är på facktermer, samt derigenom visa obefogenheten af de mot densamma lössläpptaanmärkningarne. . Utomdess måste snart denna stadga senoti sina resultater bestämma fen grad af befosenhet, som de klandraude artiklarne tilläfventyrs kan innehafva, intilldess anser jag mig böra reserera min rätt, att jäfva det domslut, som dessa ariklar innehålla, såsom för tidigt afkunnadt. Stoekholm den 23 November 1850. G. Segerdahl. Rättegångsoch Pölissaker. Vid rådbusrättens fjerde afdelning fälldes förliden sårdag utslag i det förut refererude, af murarege