Beethovens sjunde sinfoni. Det var år 1814, som detta det stora snil et. snillrikaste verk kom till Stockholm. Grefve Gustaf Löwenbjelm, hvilken vic ämnda. tid fungerade såsom diplomatisk sändebud i Wien (sedermera minister i Paris) ade der haft tillfälle att höra sinfonien upp föras och öfversände bit en afskr ft. Du Puy ar på den tiden kapellmästare. Att detaljeradt beskrifva huru den utfördes och bedöm tes ekulle bli för vidlyftigt; allt nog, tonverset förklarades för en galenskap och dervic det det tills omkring år 1823, då sinfonier -på nytt framtogs och instuderades. Unde; istnämnde tid hade emellertid Beethoven: illa sinfonier blifvit genom den utmärkte orchesterdirigenten Habeneck uti Pariser-konservatoiren uppförda, och detta på ett så fullkomligt sätt, att ryktet om dessa hänförande ionverks djupt gripande verkan på åhörarne äfven spred. sig tll det aflägsna Stockholm. Hvad som förtjuste musikvännerna i Paris, måstå således äfven förtjusa oss — hvilket återigen och på nytt bevisades då sinfonien förra lördagen uppfördes på Kongl. teatern. Endast Paris och Wien förmådde hittills att fullstämdigt öfvervinna ifrågavarande tonverks många ofantligt Svåra Kombinationer. Redan första allegros rytmiska indelning är, om den orubtligt konseqvent skall genomföras af en orchester, förtvifladt svår. Äfvenså den mängd af kontrapunktiska finesser, hvilka så tillsägabdes måste lyssna på hvarandra, för att kunna träda i en riktig dager. En fullkomligt trovärdig person har försäkrat att Habeneck tillställdestjugoen (21!) repetitioner med Pariser-konservatoiretis medlemmar i och för denna sinfoni innan den offentigen uppfördes! — Men äfven under den förutsättning, att en så kraftig musikalisk anda skulle belt oförmodadt öfverfalla Kongl. teaterdirektionen, att bon undantagsvis inrymde åt bofkapallet all den tid, som erfordras för inöfvandet af dylika tonskapelser, så är ändock antalet af stråkinstrumenterna ej tillräckligt, för att kunna fullfölja kompositionens intentioner. Dertill kommer äfven den omständigheten at! nu, för tiden begagnas hufvudsakligen ventilbleckinstrumenter, hvilka visserligen lemna den exeqverande mången lättnad vid stopp: tonernas fraxbringande, men ha deremot ej forntida instrumenters silfverklang och styrka,