Aftonbladet – 26 november 1860, sida 2

örhållanden, som i afseende på förvaltnigen nom flottan under sednaste tiden kommit i. lagen, göra det för vederbörande till en oefteriflig pligt att der lagen blifvit anlitad, utan röjsmål skaffa domslut i saken. Vi hoppas, tt man, hvad ifrågavarande sak angår, nunera icke skall behöfva länge vänta derpå. oEr Hr L. J. Hjerta har begärt plats för fölande: TAl hr redaktören af Nya Dagligt Allehanda! Eburu ogerna, nödgas undertecknad falla nin herre besvärlig med ännu några påminrelser emot min herres sätt att söka undkomna den höfliga uppmaning, jag ansett mig verättigad att framställa, att tit. behagade aningen bevisa eller återtaga sitt påstående om yttranden och satser, som af tit:i blad blifvit oåbördade tidningen Aftonbladet såsom ofta yttrade och således karakteristiska för detsamma på 1830-talet, då jag var dess ledare. Jag finner det ganska förklarligt, om en tidning, uppsatt af den anledning och under de auspicier som Nya Dagligt Allehanda, söker att, så vidt ske kan, motverka de åsigter och tendenser, hvilka jag sökt försvara i egenskap af representant vid pu tilländalupne riksdag, nemligen för den största möjliga sparsamhet och en så noggrann bushållning med de skattdragandes medel, som möjligen är förenlig med det allmännas kraf, för sträfvanderna till medborgerlig och politisk jemnlikhet samt för tillvägabringandet af en representation, som kunde blifva ett uttryck af folkets vilja i dess helhet; och å andra sidan emot statens skaldsättning såsom system, emot privilegier, emot kotteri-inflytanden, emot de enskilda intressenas öfvervigt öfver det allmännas, emot penningens öfvermakt medelst högt graderade omröstningsskalor, o. s. v. Och hvarföre skulle icke Nya Dagligt Allehanda i nyssnämnde hänseende arbeta för alldeles samma mål som å:skilliga dess föregångare, såsom t. ex. Tiden, beryktad i åminelse, Svenska Biet, Svenska Tidniugen, med flera, helst om man tager i betraktande de tvenne vigtiga omstindigheterna, 1:0 att ombytet ifrån Svenska Tidningen till Nya Dagligt Allehanda egentligen blott var en kulissförändring, fastän med en annan regissör och andra, som åtagit sig att betala fiolerna, och 2:o att Nya Dagligt Allehanda aldrig har förnekat eller ens skulle våga uppträda emot de syften som Svenska Tidningen egentligen representerat. I följd häraf medgifves ock gerna, att Nya Dagligt Allehånda, såsom representerande det gråa elementet inom pressen, är fullkomligti sin roll, och att det hör till kostyraen, om Nya Dagligt Allebanda: söker att nedsätta min kredit såsom politisk person i allmänhet (likasom min herr sökt nedsätta åtskilliga af de öfriga bland Stockholms riksdagsmän, hvilka vid det sednaste riksdagsmannavalet erhöllo valmännens förtroende). Ännu villigare erkännes, att i detta afseende ingenting kan vara mera verksamt, än om det lyckades småningom inplanta i allmänheten den tron, att jag, under den långa tid jag var Aftonbladets ledare, i flere afseenden saknat all politisk omdömesförmåga. Det lärer ock vara svårt nog att komma ifrån (eller hvad menar min herre sjelf derom?), att det varit min herres afsigt att åstadkomma en sådan föreställning, då min herre uti en artikel den 10 Sept. anföll mig med det påståendet, att min herre hade såder stemligen följt Aftonbladet alltifrån dess uppkomst, och bland annat erinrade sig tvenne satser, som på trettiotalet så ofta upprepades i samma tidning, att de till och med hos en och annan förekommo såsom sanningar eller sannolikheter; den ena var, att krigens atid var förbi och att man sålunda ej behöfde kasta ut några penningar till landets försvar, och den andra var den profetian, att Sverge så der omkring efter en mansålder skulle svara, republik. Det är icke !och kan icke vara min mening att göra ringaste invändning mot min herres rättighet att sysselsätta sig huru mycket som helst med mina politiska åsigter och yttranden, icke heller att söka hindra min herre att företaga en räfst med det gamla Aftonbladets alla årgångar, om så behagas. Den enda och, såsom jag vågar tro, moderata fordran jag der sid vågar framställa är, att min herre icke må taga lögnen till bjelp för sina bemödanden, eller med andra ord, att min herre icke må dikta på mig sådana meningar, som jag aldrig haft och derföre måste förneka. Af denna orsak var det ock, som jag i Aftonbladet för den 17 September utan ett enda stötande uttryck arimodade Tit, om den ATEIST KN PETET EYE TESTET EIA HN TRE SET