Aftonbladet – 24 november 1860, sida 3

SJÄL. farbror redan lemna mig? Går det icke an att skänka Skuldfrid denna dag? Barn, denna och alla mina dagar ville jag skänka dig ; men hvad gagn kan jag nu mera göra den firade sångerskan? De sista orden uttalade Aberney med en anstrykning af bitterhet. Under hela Skuldfrids berättelse hade han suttif tyst, utan att med den minsta åtbörd eller: mine skänka sitt bifall. eller gifva tillkänna sitt ogillande af de handlingar hon utfört. Då hon talade om de motiver som förmått henne blifva sångerska, lutade Aberney endast hufvudet i handen och suckade. Det låg likväl i sjelfva denna rörelse något, som sade Skuldfrid att han ogillade det steg hon tagit. — Nu.innebar hans ord ett tydligt bevis derpå. fs Farbror, .om du så tänker, hvarföre uppsökte du mig? ; N . Jag ville: återse dig. — Jag ville veta hvarföre du flydde, utan att gifva mig någon orsak för ditt uppförande, och hvarföre du iså många år lemnade mig i okuönighet öm ditt öde. — Slutligen ville jag veta hvad det blifvit af.detta tjusande barh jag em gång höll kärare än allt annat här på jorden, — Hade verlden förstört henne, då ———— Hade du icke-erkänt henne såsom ditt brorsbarn,, hviskade Skuldfrid. Professorns paxna wulnade, Han såg på Skuldfrid. med en sträng bliok, sägande: Mitt. brorsbarn är nu — aktris.. Hyad vet jag om madame Dorbino? Jag känner ej den utmärkta sångerskans seder. Jeg vet blott att hon-tillbringat år af sitt lif på teater-tiljorna. , Tänkte du då icke ett ögonblick, på den tvetydiga. ställning du kom uti, då du blef,axs, na är , Konstnärinna, inföll Skuldfrid allvarligt. Farbror, tillade hon med värma, jag tänkte