Aftonbladet – 24 november 1860, sida 3

jälter visa 8!g på Dalkongen. (TF orts.) Farini. . Öfver denne nyligen till ståthållare i Nea: I pel utnämnde man finner man i Moritz Hart mans Demokratische Studien följande karak Ttersteckning: Farini befinner sig i en lefnadsålder, son 1 tillåtit honom att betrakta den italienska folk; drörelsen sedan den antagit allt större förhål landen, d. ö. alltsedan 1830, dess nederlag oct dess: med hvarje nederlag växande och full medvetna makt. Från en entusiastisk yng: jling har han blifvit en praktisk, erfaren man och ingen af hans många erfarenheter hai för honom gått förlorad. Det italienska tem: peramentet, den revolutionära otåligheten för stod han att underordna sin medfödda klokhet, utan att af detta underordnande vilja göra en allmängiltig dogm; utan att hos andra förakta entusiasnr och menskliga passioner, med ett ord, utan att bli doktrinär. Hans klokhet och, praktiska lefnadserfarenhet ha ej hos hodom afkylt fosterlandskänslans värmä, Toch sålunda finner man i honom en statsman. sådan som ögonblicket behöfver och hvaraf Italien. på sednare tiden frambringat och ännu-kommer att frambringa mångeå. 1 utlandet: glömmer man alltför lätt, att Italien af ålder varit statsmännens land, att det i sina sämsta och mest förfallna tider gifvit de flesta bland Europas större stater oinskränkta beherrskare under namn af miristrar, att det förslafvade landet alltid genom någon af sina söner, en Mazarin eller en Alberoni, herrskade i Europa. Hade Farini haft någonting äfventyrligt i sin karakter, hade han mera älskat en karrier för sig än sitt fosterland, och hade han begifvit sig ut i verlden, så skulle han just ha varit rätta mannen för att, hvarbelst man var i behbof af kloka råd och en skarpsinnig blick, kunna bereda sig samma ställning som nyssnämnde italienare. Men tider och karakterer ha förändrat sig. Det är blött den erbärmligaste hoflakejadel och äfventyrare af den sämsta sort, som: i våra dagar söka göra sin lycka i utlandet, såsom fallet var i 17 och 18 seklet. Patrioternas hjerta; de klokas klokhet säger dem, att de i sitt fäderneslands nuvarande ställning vårda en framtid. Hos Farini ha båda dessa stämmor alltid talat, och allt sedan han börjat tänka, har ban förberedt sig tör den :roll, som han nu utför. I sin ungdom läkare, har: han på det politiska fältet öfverflyttat sin iakttagelseförmåga af symptomer och. studium af botemedels verkan, och sedan 30 år tillbaka har han inom alla kret: san stått vid Italiens sjukläger. D:ifven ilandsflykt år 1848 efter-den romerska revolutionen, i trots af sin antirepublikanism; och kommen till Piemont, lärde han der känna och värdera alla de krafter, som kunde medverka till. Italiens befrielse.Det låg i Piemonts sjelfva politiska luft, att likasom Manin der blef piemontesiskt .konstitutionell, så blef Farini i samma land republikanskt sinnad, åtminstone i jemförelse med andra. Han blef mindre exklusiv och mera objektiv. Så tillhör han. för närvarande den fraktion, hvars politiska färg är svår att bestämma. Vi tro, att det för honem ligger föga vigt på statsförfattningens form; att han autager den som för ögonblicket leder till det nationella målet. Hade han såzom sådan anse:t den republikanska, så bade han icke tvekat att tillgripa repubhkanska medel. Hans, personliga önskningar och tycken gå ej längre än tidsögonblicket, ech han pålägger dem en tygel, så att .de icke må sväfva -derutöfver, och han förstår äfven hålla andra tillbaka eller förmå dem till en sjelfmant bofsamhet. Man behöfver blott se Fatini, blott för en halftimma höra honom tala; för att kuna bilda sig ett begrepp om hans karakter, Ur hela hans väsen: talar. en eldig. verksamhet i förening med mycket inre lugn, klokhet, till och med en smula list, men YNarötver man lätt lugnas genom den manliga energi, mod och beslutsamhet, den andliga och verldsmannabildning , och den Mara öfverblick, som i de mest förvecklade lögen förlänar säkerhet och gifver löfte om ordning. Derföre är ock förtroendet till Farint allmänt. Äfven de personer, vilka ban låter falla, emedan han ej kan gå med dem eller de med: Konom, eller vilka han motsätter sig, emedan han: anser deras åtgärder för ändamäålsvidriga, ankläga icke bonomy; utan förhållandena, som -Ej tillåta homn SEE RE Ao EEE FIETERI