Aftonbladet – 22 november 1860, sida 3

ker läser mån i kongl. förordningen af den 27 November 1857: 5. Utskänkning af bränvin må icke utöfvas af den, som idkar annan handel, till hvars bbdrifvande särskildt tillstånd erfordras. 6, mom. 2. Den, som, enligt 2 mom, i l:sta f af vår nådiga förordning angående vilkoren för bränvinstillverkning icke får med sådan sig befatta, äfvensom apotekare. må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin. 14. Vill någon väcka fråga att annan utskänkning än den, som kan gästgifvare tillkomma, må i socken i landet idkas, göre derom framställning hos socknevämndens ordförande före utgången af Mars månad det ir, då försäljningen skall börjas. Socknenämnden skall nonan slutet af April månad deröfver afgifva yttrande och deri; om bifall till utskänkning för högst tre år villstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet till kyrkoherden öfverlemnas. Denne inhemte innan Maj månads utgång på sockenstämma, som blifvit två söndagar ä rad pålyst, sockemännens utlåtande i ämnet. Varder framställing af både socknenämd och sockenstämma ogillad, örfalle frågan. Har åter endera eller begge bifall illstyrkt, sände inom tre veckor från det sockentämma blifvit hållen, kyrkoherden sockenstämmoorotokollet och sockennämdens yttrande. jemte eget itlåtande i ämnet, till vår befallningshafvande in. vår befallningshafvande fatte deri sitt beslut och sifve det sockennämdens ordförande tillkänna. 23. Vid läger eHer der trupp eljest är för flera lagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på vassagerarefartyg eller der värdshusrörelse af annan inledning kan komma i fråga att under endast nåson del af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af vår efallningshafvande, när i förstnämda fall befälhafzande militärchef och i öfrige fall andre vederbörande derom gjort anmälan. Det stadgande i kongl. förordningen om bränvins tillverkning, hvartill finnes hänvisadt uti här ofvan intagne 6 2 mom. af kongl. förordningen om bränvins försäljning, är af följande lydelse: Öfverståthållare, underståthållare, landshöfdinge, landssekreterare, landskamrerare, kronofogde, länsman, landsoch stadsfiskal, polistjensteman, domare oå landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, eklesisstik-, embetsoch tjensteman, kyrkobetjente, folkskolelkrare, i tjesst varande eller praktiserande läkare, justerare af bränvinsredskap, bränvinskontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet embetsoch tjensteman, som i följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik tillverkning. Liljegren är, genom den ofvan anförde 5 S, uttryckligen förbjuden att utöfva bränvins utskänkning, då han såsom handlande i Mariestad idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskilt tillstånd erfordras. Landshöfdingens boställe Marieholm ch den derunder inbegripna Alehagen äro belägna inom Lexbergs kocken. men likväl har någon sådan anmälan om den här ifrågavarande krogen, som 14 föreskrifver, aldrig skett, till följd hvaraf utlåtande derom aldrig är afgifvet af sockentämd, sockenstämma och kyrkoherde, ehuru deras rätt att pröfva framställningen derom är så afgörande, att, om både sockennämd och sockenstämma ogillat den, frågan skolat förfalla och konungens beallningsbafvande således varit af lagen förbjuden att tillvälla sig någon befattning dermed. Liljegren är väl icke landshöfding och kan icke heller annars tillerkännas något namn af de tjenstemän, som äro uppräknade i I 2 mom. af förordningen om bränvins tillverkning, och hvilka det, genom 6 2 mom. af förordningen om bränvins försäljning är förbjudet att tilldela utskänkningsrätt; men kroglägenheten i Alehagen innehafves dock af landshöfdingen i kraft af hans embete, och Liljegren är icke innehafvare deraf annorledes än i landshöfdingens ställe, som ungefärligen vill säga, han är krögare å landshöf. dingeembetets vägnar. Man måste således, om man icke är känslolös för anständighetens alla fordringar och låter vinningslystnaden qväfva all ömtålighet för vården om embetsmannavärdighetens helgd, ätven i det här anförda stadgandet finna ett hinder för krogrörelse i Alebagen; så mycket hellre, som lagstiftaren genom 3 mom. af 1 8 i förordningen om bränvins tillverkning åtminstone. bestämdt antydt att landshöfdingeboställen icke måga vara tummelplatser för bränvinsindus strien. Landshöfdingeembetet har uti det här ofvan intagna krogdiplomet gifvit åt Marieholmskrogen benämningen af värdshusrörelse, hvarmed man synes hafva velat locka oss att vi tro skola att här är fråga om något annat än vanlig utskänkning. Derföre finnes här ofvan införd 23 af kongl. förordningen om bränvinsutskänkning, såsom den der handlar om värdshusrörelse; men deri finner man ingen annan förändring af de i allmänhet gällande stadganden, än att utskänkningsrätt må medgifvas för kortare tid än år och att anmälan derom skall ske af militärbefälhafvare eller annan vederbörande. Som i Marieholms Alehage hvarken hålles läger eller trupp eljest är sammandragen, kan naturligtvis någon anmälan af militärbefälhafvare icke hafva egt rum och diplomet gifyer icke heller ånledning att anmälan skett af någon annan än Liljegren, hvilken väl icke lärer här lagligen kunnat tillerkännas någon sådan egenskap af vederbörande, som författningen bestämdt förutsätter, om också landshöfdingen i egen hög person stätt bakom honom. Den enda man här lagligen kunnat erkänna såsom vederbörande hade varit sockenstämman i Lexberg efter socknenämndenps hörande; men från dessa myndigheter har ingen anmälan skett och de hafva icke ens varit i ämnet hörda, enligt hvad redan är anmärkt. , Lagen har sålunda upprest rätt bastanta barrigrer, som landshöfdingeembetet baft att springa öfver, för att icke finna någon anledning att förvägra det af Liljegren sökta tillosten E—— EE märka denna rörelsen fortf.