Aftonbladet – 22 november 1860, sida 3

gången allt vidare ordande om Lothard. Den följande dagen yttrade han. med sit vänligaste leende i det ban undersökte Tages puls: Ni måste skynda er att blifva frisk, så at: ni är fulikomligt rask, då vi ankomma til! Palermo; och det kan ske snart nog, ifall vinden vänder sig. Vi hafva haft en env motvind och jag önskar att den må räcka til! dess jag lyckats få er återställd. Hvad har min belsa med motvinden att skaffa? sade Tage. Egentligen ingenting; men då vi komniz till Palermo, bör ni vara kry, och som dett: dröjer ännu någon tid, så önskar jag att vår ankomst dit må blifva fördröjd. Och hvarföre? Man ämnar er en öfverraskning vid fram komsten dit. Doktorn smålog. Mig ? Det tycks törundrs er. Ni känner väl edrs kamraters tillgifvenhet. Åh, ja: men ni talar nui gåtor. Palermo. motvind, mitt återställande, öfverrasknin; och kamraternas tillgifvenhet; allt vidrör ni på samma gång, utan att jag förstår ett orå deraf.n Det är också ej meningen att ni skall förstå något, efter frågan är om en öfverraskning. Jag har redan sagt för mycket. Om så är, tycker jag det vara bäst ni ta lar ut. av Må göra då, efter det är något som bör glädja er och följaktligen bidraga till en hastig förbättring. Edra kamrater ämna vid ankomsten till Palermo gifva en middag till firandet af er räddning. Det vill säga, middagen gifves för Canitz, er räddare. Doktoörns ögon hvilade på Tage, som vid dessa ord skiftade färg och sammanbet tänderna.