Aftonbladet – 22 november 1860, sida 2

ensstämma med deras egna små tycken och antipatier. Till dessas antal hör synbarligen författaren i Dagbladet. Skada blott att de så ofta äro utsatta för obehaget att ivederläggas af en obarmhertig verklighet. Vi beklaga att så äfven i detta fall är förhållandet, men kunna ej hjelpa det. Med den föregifna opinionsyttringen mot dem af Stockholms riksdagsmän, som undertecknat inbjudningen, hänger det nemligen på följande sätt tillsammans. Sedan man funnit att den öfver all förväntan talrika samlingen icke tillstadde val medelst voteringssedlar, beslöts, att en af inbjudarne skulle uppnämna namnen 3 de personer, hvilka samtlige inbjudarne ansågo lämpliga att utgöra den blifvande styrelsen, och att de närvarande skulle med ja eller nej tillkännagifva, huruvida de önskade hvar och en föreslagen till styrelseledamot eller icke. Möttes något namn med något nej-rop, och blefve femton personer icke enhälligt utsedda, skulle det bristande antalet fyllas genom vanlig omröstning med skrifna sedlar. Af de fem Stockholms-riksdagsmän, som undertecknat inbjudningen, föreslogos på samtlige inbjudarnes vägnar endast två, herrar Blanche och Rosenqvist. Af dessa blef den ene med acklamation antagen, men vid herr Rosenqvists namn hördes några nej från ett par ställen i salen. Om nu dessa nej än kommo från blott fyra eller fem personer, så måste de i allt fall, i följd af beslutet om valsättet, respekteras och någon annan måste föreslås. Det är således ett alldeles falskt föregifvande af Dagbladet att ?flera af Stockholms riksdagsmän? här rönte någon ogynsam opinions: yttring; och af nu lemnade upplysningar om att vid detta val, liksom vid de polska valriksdagarne, en enda person kunde med ett nej utestänga hvilken som helst från plats i styrelsen, lärer allmänheten finna atticke heller några få nej-rop vid hr Rosenqvists namn inneburo någon opinionsyttring af ringaste Pbetydenhet?. . Måhända skulle icke: ensnågot nej af någon motståndare ha trängt fram om hr Rosenqvist hade haft något yttrande under sammankomsten och om det varit bekant för de församlade, att hr Rosenqvist har en högst väsentlig andel i åstadkommandet a! mötet och i hela den pågående rörelsen för en allmäd skarpskytte-förenings bildande i Stockholm. För fullständighetens skull bör kanske nämnas att en annan af Stockholms riksdagsmän, tillika inbjudare till sammankomsten, hr L.J. Hjerta, blef kallad af många röster i församlingen (men icke föreslagen af bestyrelsen), att mottaga en plats i styrelsen, men att han, så fort hans namn nämndes, undanbad sig att komma ifråga, i anseende till den mängd offenthbga och kommunala. förtroenden han redan har. Detta :oaktadt ropades länge och ihärdigt hans namn från de församlade. Det var också en opinionsyttring, men ickei Dagbadsförfattarens smak.