Aftonbladet – 22 november 1860, sida 2

Dagligt Allehanda-ärligheten. På detta alldeles särskilta species af ärligret ha vi att anföra några färska prof, rätt karakteristiska, såsom man skall finna. Vi förbigå likväl ett bland dessa, ehuru det visserligen icke är det minst anmärkningsvärla, nemligen en artikel riktad mot hr L. J. jerta och innefattande ett försök att komma från den bevisningsskyldighet, som D: A. förnyade gånger åtagit sig 1 afseende på två satser, som tidningen påstått ha blifvit ofta apprepade i Aftonbladet under den tid det stod under hr Hjertas ledning. Vi förbigå denna artikel derföre, att vi äro förvissade att or Hjerta sjelf icke underlåter att i den punkten påminna Dagligt Allehanda hvad dess frid tillhörer. För vår del hålla vi oss till en annan uppsats, som har till öfverskrift Landsortspressen i representationsfrågan, och der man finner en högst egendomlig klassifikation af de citerade eller omförmälda bladen. Först anföras icke mindre än åtta tidningar å ena sidan såsom det heter. Vidare uppgifves, att hvad å andra sidan förekommit skulle inskränka sig till en Aftonbladist-artikel i Nerikes Nya Allahanda, densamma som vi i lördags återgåfvo. Detta är naturligtvis så att förstå, som hade de förstnämnda åtta tidningarne i afseende å reformrörelsen intagiten ställning, motsatt Aftonbladets. Ser man litet närmare på hvad de tidningar, som förmälas stå å ena sidan, verkligen sagt, så befinnes det, att några af dem icke y ttrat ett ord om representationsreformen, och att andra yttrat sig i alldeles motsatt riktning mot den, som D. A. påstår dem hafva omfattat. Riktigt nog har Allehanda i spetsen för sina utdrag ställt ett vidlyftigt aftryck ur UpsalaPosten, hvilken tidning, utan att direkt bestrida behofvet af en reform — ty det vågar numera egentligen ingen —, likväl finner lämpligt att påyrka en meraorganisk utveckling af vårt statsskick). Frasen är väl: bekant alltifrån salig Palmblads dagar, och den har ständigt varit förd på läpparna af dem, som icke vilja tillåta att samhällsträdet får tillväxa och, utbreda sin krona, utan sträfva att bibehålla det just på den punkt, der vissa privilegierade klasser kunna beqvämt komma åt att plocka dess frukter. Upsala-Posten antyder för öfrigt tillräckligt sin ställning till frågan dels genom det yttrande, att ansatsen till reformrörelsea är i otid gjord, dels genom det nog vågade påståendet, att förslaget icke eger stöd i något af folket kändt och ännu mindre yttradt behof. — Allt detta är fullkomligt i kostymen hos de i den Boströmska skolan fostrade upsaliensiske politici och det är visserligen icke af dem man påräknat något stöd för en genomgripande representationsreform. I Dagligt Allehandas revy försvarar emellertid Upsalapostens artikel väl sin plats. Den handlar verkligen om representationsfrågan och den är ganska riktigt fiendtlig mot hvarje genomgripande reform, och mot hvarje försök att åvägabringa en sådan. Men det nästföljande utdraget? Med bästa viljai verlden ha vi icke idetsamma kunnat upptäcka ett ord om representationsreformen och de olika vägar hvarpå an ansett den kunna ernås... Det är hemtadt ur Gefleborgs Läns Tidning och innefattar helt enkelt ett uttryckande af bladets mening: i fråga om hvad, som vid sista riksdagen blifvit uträttadt. Väl yttras derom den nuvarande representationen, att man villigt må medgifva ståndsfördelningens hinderlighet för ärenienas raska gångo, so om reformen, som sagdt är, — icke ett ord. Dernäst följer ett utdrag ur Borås Tidning. Der yttras i förbigående, att representationen behöfver förändras; och den blifver det äfven så småningom. Man torde häraf kunna sluta, att tidningen icke är vän af någon genomgripande förändring på en gång. Men för öfrigt handlar icke heller Borås Tidnings artikel om representationsfrågan, utan utgör en polemik i fråga om de sednaste riksdagarnes resultater. Westmanlands Läns Tidningy som derpå ci