Aftonbladet – 21 november 1860, sida 2

jag har kommit helt enkelt derföre att jag bar ett förtroende att gifva er, hvilket jag boppas att ni godhetsfullt besvarar med et pistolskott. PFTage höll upp. Man märkte lätt att han ön skade förlänga samtalet så mycket som möjligt Låt oss göra en förutsättning, nemligen att ni egde en hjertans kär, hvilken af någor plötslig och oförklarlig händelse blifvit ryck från er sida. År hafva förgått under hvilk: ni lefvat i okunnighet om hennes öde. N har sökt benne öfver allt, utan att finna henne Ni kommer till Neapel, och en afton ljuf ock mild som denna, med kärlek och poesi i hvarje vindfläkt, får ni veta att den älskade är i el närhet. Hon skickar er en biljett med tillsägelse att ni skall infinna er på en bestämd plats. Ni önskar vid erhållande af densamma att påskynda tidens lopp för att upplefva detta lyekliga ögonblick, då ni skall få återse henne. Hon å sin sida räknar minuterna till er ankomst. Hvilken verld af sällhet väntar er icke vid detta möte! Tage tystnade. Lotbard hade visserligen blifvit något blekare; men för öfrigt vittnade hela hang utseende om den största likgiltighet. Tage betraktade honom tigande en lång stund, liksom han velat söka utforska om ej denna inledning kommit att röra någon ömtålig sträng i hans fiendes själ; men då Lothards ansigte bibehöll sitt granitlugn, fortsatte Tage: Föreställ er att den qvinna, ni högst af alla älskade, väntade på er med oroligt klappande hjerta, och att ni sjelf gåfve år af ert lif för att få skynda till henne; men att ni af någon hölls innesluten på en plats, långt aflägsen ifrån den der bon önskat möta er, alldeles som jag nu håller er fången; hvad skulle ni då företaga emot den som höll er skiljd från lyckan och henne? En häftig ryckning i Lothards ögonbryn,