Aftonbladet – 20 november 1860, sida 2

nom. . Att han, den af Tage förorättade, skulle skänka sin förhatlige rival lifvet var alldeles i strid med den kännedom doktorn trodde sig ega om Lothards karakter. Stillatigande vandrade de vägen fram till vindbryggan; då de skulle passera öfver denna vände sig. Lothard till doktorn, sägande helt tvärt: Ni förundrar er7öfver att jag; icke sköt ned. den. der dåren; Medgif att :ai räknat på att jag skulle återvända ifrån möltesplatsen såsom häns baneman. Jag tillstår att ert uppförande fö. rvånat mig. Såmycket bättre. Ni lärer alltunder fortsättningen af resan få ännu flera ;skäl till förvåning. Ni har mycket att lära, min kära doktor, innan ni lärt känna mig. Åter uppstod en lång tystnad; äfven denna gång bröt Lotbard dens Kan ni säga mig om professor Aberney eger någon bror? Ni känner ju till den der slägten? Ehuru frågan gjordes i skenbart sorglös ton, bektraktade doktorn likväl Lothard med en lång och pröfvanide blick, innan han svarade. Den unge premjerlöjtnantens ansigte förblef orörligt. Nå doktor, hvarför svarar ni ej? Jag tänkte efter om jag ej hört talas om någon bror söm lefver; men jag kan icke erinra mig dret. Jag skulle nästan! våga påstå att professora är den enda qvarlefvande af sina syskon. Men hwa eger likväl slögtingar med det namnet? Det är möjligt, den saken känner jag icke.n Ni var ju i Paris förliden vinter? Jalp Sammanträffade ni ej der med mågra svenskar ? aNejlb