Aftonbladet – 17 november 1860, sida 2

gäller ingenting mindre än landets sjelfför-. svar, det gäller vårt oberoende, värt bestånd och vår frihet. Mäktigare riken ha föregått med exempel. :Engelsmännen hafva under detta år bildat skarpskyttekompanier öfver hela sin ö, redan så inöfvade att de kunnat bjuda sin drottning på ordentliga revyer. Fransmännen, med Napoleon sjelf i spetsen, hafva upptagit samma id och skola snart sätta den i verket. När nu riken med sålana armeer och. flottor, som England och Frankrikes. anse. sig behöfva fly till -den allmänna folkbeväpningen, af huru mycket större nödvändighet måste den icke då vara för mindre och fattigare nationer! Ettfolk, som icke röjer håg eller förmåga att försvara sig sjelf, letver som på nåder hos andra, blir en kastboll för andras nyck och:ett rof vid första lägliga tillfälle, ett roöf utan deltagande; atan ära. Fattigare länder stå på längden icke. ut med: dessa stående armåer, som uns der freden sluka landets must och merg; utan att i farans stunder vara tillräckliga för deras försvar. Hade endast fjerdedelen af hvad Sveriges militära: budget medtagit under! 50 års fred, värit inbesparad, skulle vi haft medel tillfyllest för alla våra jernvägar, utan att behöfva låna en enda. vitten från utlätidet, Hvad ett litetländ; der hvarje medborgare uppfostras i vapnens handterande, kan vara, det visar oss Schweiz, som förstått göra sig respekteradt af de mäktiga och rofiystna — grannar, hvaraf det omgifves. Schweiz är ett: getingbo, dit det ej är rådligt att sticka handen, yttrade enstor engelsk statsman om den lilla republiken. Måtte den dag snart randas då man med lika stora skäl kan yttra detsamma omvårt lilla-konungarikel Derföre måste den låga, som nu blifviv tänd; vårdas med allvar och hängifvenhet af en hvar, som älskar sitt fädernesland! En heligare eld kan icke brinna på dess. altare. I samma fråga yttrar Frihetsvännen följande behjertansvärda ord: Stockholm har i frågan om frivilliga skyttekårers upprättande låtit Helsingborg, Göteborg, Örebro: m. fl; städer taga. försteget; men vi förmoda att det snart skall inna upp dem vid sträfvandet för det störa fosterländska målet: Dugliga vapen i hvarje stockholmares vapenskickliga hand äro ettvärn långt säkrare och bättre, än de mest kostsamma befästnin? gar. Med en stridbar folkbeväpning i. hufvudstaden blir hvarje kulle i de herrliga: omgifningarne en vall, hvarje vik åf de talrika vattendragen en graf för stadens yttre försvar; de! smala pass, som leda till: Stockholms portar, försvaras då lätt utan långt förut konst messigt uppgjorda dyrbara verk, och till sist är hvarje hus, som inom tullarne bebos af dessa stridbara män, ett citadell, som skall hindra ett fiendtligt framträngandes : Detta är den upplyftande utsigten af en allvarlig folkbeväpningsrörelses frukter. Skall -åter : Stockholms invånare i veklig overksamhet sitta i spiselvrån och öfverlemna sitt försvar åt en fåtalig stående garnison, då blir det troligen snart nog en gång nödigt att för hufvudstaden uppföra konstbyggda försvarsverk, som skola: höja och förstärka den fåtaliga truppens små försvarskrafter. Då skall bufvudstaden nödgas underkasta sig den för alla städer med-handel och industri obebag. ligå nödvändigheten att förvandlas till en fästning eller befästad plats med all den fara för. en obehindrad rörelse och allt det tvång allt -det godtycke; som för den idoge med. borgaren. plägar uppkomma utaf militärväldets öfvervigt. Må vi då med villig håg gripa verket an och med fast allvar genomföra det! Det är icke blott emot möjliga yttre fiender vi derigenom : värna oss. Vi bereda oss sålunda äfven att bekämpa den smygande inre fiende. som under namn af ohelsa alltid i stora stä der nedlägger tusentals offer för ett nödig kroppsrörelse saknande lefnadssätt.