Aftonbladet – 17 november 1860, sida 2

Herr löjtnant, jag har icke tålat om er blött om mina tanka: med afseende på hvad en sjöofficer bör vara., Lotbard såg stolt på honom och gick uppför trappan. Det är sjelfva fan, hvad du är kitslig mir kära Aberney, sade Steen, då Lothard icke kunde höra dem. Du klagar öfver Canitz han har dock det företräde framom dig, att har aldrig. prejar an dig oftare än vid utöfvandei af din tjenst, i händelse du då gör dig skyl. dig till något som förtjehar anmärkas. xMöjligt; svarade Tage; men han kan ju aldrig öppna mun, utan att det ligger öfver. mod i bangs ord och ton. Aberney bär rätt,, instämde ett par yngre officerare, som äfven kände sig illa stämda emot Lothärd för hans öfverlägsenhet. Canitz är stolt och öfvermodig. Han är en Kunnig och utmärkt sjöofficer, inföll sekor den. Några ögonblick derefter hade Aberney och de yngre officerarne börjat prata om andra saker. Man talade om hufvudstadens nöjen. om fruntimmer, om teater, om musik, och om allt annat än det som rörde fregatten. Såg du mamsell Högqvist i Qväkaren och Dansösen under ditt sista vistande i hufvudstaden ? frågade en Carlskronit vänd till Tage. Det gjorde jag visstn, blef svaret. Nu följde en lång diskussion om den älskvärda skådespelerskans fögring, grace och behag. Under det Canitz och officerarne samtalade hade observationsofficern och uppbördsstyrman på däck haft annat att göra än diskutera den gjorda manövern. De voro sysselsatta med att intaga lämplig ställning för att med sina sextanter observera middagshöjden, d. v. s solens passage genom det ställes meridian der skeppet . befinner sig. När detta ögonblick genom observation blifvit bestämdt är kl..12. Tiden får likväl icke tillkännagifvas genom