Aftonbladet – 12 november 1860, sida 2

ord, hvarje till utseende god handling; de dölja blott svek, och Victor brukade ofta säga: ,För en Canitz finnes icke tro och heder, de leka dermed för att befrämja sina dåliga afsigter., — Hvad som är visst, det är att aldrig skulle någon Aberney vilja höra ljudet af ditt namn, om du visar välvilja eller tillgifvenhet för en Canitz, Låt dessa mina ord stå varnande för ditt minne, i fall han skulle vilja begagna sig af din ensamma och öFvergifna ställning för att få dig till sitt offer.n I sin utgjutelseifver gaf ej moster Sara akt på huru Skuldfrids drag oupphörligt vexlade uttryck. Om aftonen, efter ett ömt afsked och en isnerlig uppmaning af moster Sara attSkuldfrid i allt skulle rätta sig efter Victor, reste denna hem. Aftonen var mörk och regnet smattrade mot rutorna, då Skuldfrid åter inträdde i sin kammare. Under det bon satt ensam, lyssnande till stormens tjut, återkommo för hennes tankar de sorgliga och olyckliga händelserna moster Sara berättat, och oupphörligt återljödo general Canitz ord om Edith, att hon skulle örblifva i Siberien så länge han lefde. Alla de varningar moster Sara urpdukat, allt kom för att plåga och m..tera beunes bjerta. En hel vecka bade förgått, utan att ett ord eller en skymt förnummits från egaren på Kronobro. Dagen efter den, då Skuldfrid tog afsked-af moster Sara, kom pastorn öfver till Ektorp. Ett bref ifrån fru Smidt hade förätt honom dertill.7, Efter ett långt enskildt sarbtal med enkan, spisade han middag i Skuldfrids och hennes sällskap. Under måltiden yttrade pastorn: Nå, nu har Kronobro åter blifvit öfvergifvet. Den unga baronen har redan i början