Aftonbladet – 10 november 1860, sida 3

Stockholm 1860, hos P. A. Norstedt 8 Söner. R 1 likhet med första bandet, som utkom 1852 är äfven denna del särdeles rik på urkunder frår vår krigshistorias glansperiod, Gustaf II Adolf tyska fälttåg. Bandet innebåller ej mindre än 326 handlingar, utgörande bref, me morialer, embetsberättelser m. m. från riks kansleren, generalerna, rådet, de tyska fur starne. m. fl. Från Axel Oxenstjerra finne: man i samlingen 39 skrifvelser, från Horn 59. från Johan Banår 21, o. s. v. De röra ute slutande saker som stå i samband med kri. get, krigsrustningarne, de diplomatiska underhandlingarne. Till lättnad för öfversigten af detta rika material har äfven denna del. liksom den föregående, blifvit inledd med en sammanfattad historik öfver gången af händelserna under den tid handlingarne omfatta. Värdet af denna 1esumerande öfverblick ökas i ej ringa grad genom den hänvisning som vid nästan hvarje uppgifvet faktum eger rum till en motsvarande ordre, rapport o. s. v. bland handlingarne. Af hvilken stor fördel denna anordning måste blifva för en historieskrifvare är lätt att inse. Förtjensten af att ha ordnat det rika materialet och gjort det lätt användbart tillkommer i främsta rummet hr löjtnant J. Mankell, som derigenom ökat de stora förtjenster han genom sina förut utgifna arbeten inlagt om svenska krigshistorien. Prins Oscar, som efter prins Gustaf öfvertagit högsta ledningen af arkivets utgifvande, redogör i ett särskildt förord för arbetets plan och uttrycker äfven deri den förbindelse hvari det står till utgifvaren löjtnant Mankell. Det nu utkomna bandet utgör en dryg volym -om 678 sidor och åtföljes af en karta öfver Tyskland, såsom det under trettioåriga kriget i politiskt hänseende var indeladt, denna karta äro äfven alla Gustaf Adolfs marscher noggrant angifna. H Förordet upplyser äfven att3:e bandet kommer att innehålla förslag angående medels anskaffande till krigets förande samt dessa medels fördelning, äfvensom listor öfver krigsfolkets styrka m. fl. till samma ämne hörande handlingar. — Den sista abbedissan i S:t Clara kloster. Historisk roman från Gustaf I:s tid af Wilhelmina. Mamsell Wilhelmina och den äfvenledes feminina Pilgrimen täfla om äran att vara mest produktiva på historiska romaner. Begge förfara på temligen lika sätt vid fabricerandet af sina, verk. De taga Ekelunds svenska historia eller något annat compendium, de välja derur någon viss epok -och lägga ut berättelser om den med så många ord som möjligt, ställda i något olika ordning mot hvad vår tids språkbruk fordrar. En kärleksintrig nyttjas till inslag. På detta enkla sätt tillkommer väf efter väf, och allmänheten ser dessa med nöje, ty hon älskar alltid att läsa om svenska scener, svenska bedrifter, svenskt folklif. Man är all tid mera intresserad af verkligheten än af dikten, och i den historiska romanen tror man sig se dea förra afmålad. Väl om så vore — den läsande skulle-ha mycket gagn deraf — men våra författande damer göra sig tyvärr alltför liten möda med att sätta sig in i den tids och de personers karakter, som de skildra. I Den sista abedissan finner man t. ex. endast ouppbörliga utfall mat klosterlifvet och isynnerbet mot Kristian II, hvilken framställes i år) gamla kända maneretsåsom en gynnare af påf. vemakten och såsom görande ondt af passion för det onda. Ora författarinnan hade gjori sig. mödan att studera nyare och sjelfständigare forskare, än de bannala eftersägarne ai partiskrifter, skulle hon ha funnit att dock ifven klostrens historia bar några ljusa sidor och att Christian Tyrann med sin grymhet var en föregångare i både andlig ogh poliisk reformation till Gustaf Wasa, Carl IX och Carl XI. Ingen af dessa skulle hunnit å pass långt med adelsoch presttyranniets srossande, som de gjorde, om Christian II cke banat dem väg i blod. Blodbaden i ch för sig må framkalla fasa, men en förattare, som ger sig af med att skildra en sifven tid, helst en-så vigtig brytningsoch fvergångsperiod som det utländska väldets yckliga krossande och påfvedömets fall i Sverge, borde icke. helt och hållet lemnat! ina läsare i okunnighet om att äfven den vartaste tafla har någon dager, borde ba isat att menniskoslägtets så väl som natuens. revolutioner hafva sin djupa mening ch sin stora nytta, om icke för närvarande, å för kommande slägter. j Efter denna anmärkning, som gäller många f de utkommande bistoriska romanerna, kola vi villigt erkänna att mll Wilhelminas erättelse flyter lätt och otvunget, och vi tro tt den läsare, som okritiskt tager emot den erverade själaspisen, kan njuta oanska godt eraf, kryddad som den är med pepprade xklamat.oner och salta tårar. Den fins leender, sägner och äfventyr inväfda, som äro ramställda på ett nätt sätt, der fins märkga spådomar, som slå in, der fins hemska rordförsök af en flicka mot Gustaf Wasa, fverfallna nunnor, bedröfliga uppträden i öljd af svartsjuka och förment bortbytta arn, ädla sjelfuppoffringar med mera såant, som man vanligen gerna läser om. — Cyrsan, af George Sand. Pris 1 rdr rmi. å skådespel hafva på den sednare tiden gjort i stor lycka i Sverge som Syrsan af fru irch-Pfeiffer, och få af dem, som varit i tillIle att se det, hafva försummat detta; men igen, som gjort detta, skall derföre med minre, utan kanske tvärtom med fördubbladt inesse läsa den skildring af en ung flickas len, som George Sand lemnat i förevarande rift och hvarifrån fru Birch-Pfeiffer hemtat n pjes. La petite Fadette, såsom den verlds;kanta franska författarimnans novell heter i originalspråket, skänker njutningen af denna införande stil, som så mäktigt bidragit till eorge Sands framgångar; den är ett nytt vittsgsbörd om hennes ovanliga hoera tianofe