Aftonbladet – 9 november 1860, sida 2

HELE (ICITIPVRLIE g III E BJÄRE; VELA MS TOSKTIHUE RIAARSEES hade här, såsom på andra ställen, blifvit framförda, och omröstningen hade försiggått temligen lugnt och ordentligt. På gården var nationalgardet samladt med dahlier i mynningarne på gevären. Ej långt derifrån ligger omröstningsstället för qvarteren Pendino och Porto; det är i universitetets stora sal, der Ferdinand II för 15 år sedan mottog Italiers vetenskapsmän, hvilka då utsådde fröen till den 1revolution, som sedermera spridt sig kring hela landet. På läktaren befann sig en musikkår, hvilken litet emellan spelade, och en Fotställning var uppförd i ena ändan af salen, på hvilken urnorna voro placerade, till hvilka de röstande framträdde. Samma förbindliga artighet bevisades oss här som på alla andra ställen, och sedan jag fått veta att några få prester och benediktinermunkar, samt inalles 5000 personer röstat, begaf jag mig till qvarteret S:t Giuseppe till municipalpalatset. Poerio röstade i detta qvarter, och då han åtspordes, huruvida han önskade en jaeller nejsedel, framkallade han ett allmänt skratt genom sin låtsade tvekan. Jag behöfver ej nämna, med huru stor entusiasm han mottogs. Det sista distrikt jag besökte var Chiaja, der man underrättade mig.att 7000 af 9000 redan röstat. Formaliteterna voro här desamma som på de andra ställena och erfordra ej någon beskrifning, men ett eget förhållande var det, att en mängd qvinnor framträdde med sina mäns röster, emedan dessa voro ute på fiske — som sig bör, blefvo de afvisade. Klockan.har emellertid blifvit 4, och jag ser mig om efter hvila och förfriskvingar, men en stor menniskomassa är samlad på Riviera di Chiaja, ungerskt kavalleri. gör tjenst såsom hedersvakt, och nationalgardister och garibaldianare hålla hopen tillbaka från hötel dAngleterres: portar. Garibaldi är der, och massor af beundrare vänta utanför eller tränga sig fram, för att åtminstone få se en skymt af honom, eller, ännu bättre, få vidröra hans hand. Jag träffade honom och utbad mig en ynnest, som han genast beviljade mig med denna välvilliga röst, som hvar och en måste särskildt fästa sig vid. Det besynnerliga tyckes ligga deri, att han med hela en qvinnas mildhet kan utöfva så stort inflytande på millioner menniskors sinnen, göra. dem lika blida som han sjelf och på samma gång förmå dem till de: djerfvaste handlingar. TItre hela timmar qvar-: stannade hopen utantör huset samt följde honom derefter till fots och i vagn till jernvägen, hela tiden af alla krafter hurrande. Jag kan ej sluta min dag, utan att göra er ny påhelsning vid rösturnorna i Monte Calvario och San Ferdinando. På förra stället bade man begifvit sig till Teatro nuovo och hemtat ut aktörer, orkester och alla andra, för att afsjunga Garibaldihymnen. I San Ferdinand-qvarteret återstod ingenting att göra, ty klockan var 10, men qvinnorna trängde sig fram för att underteckna en adress till Garibaldi, af hvilken jag skall skicka en af-skrift, om tiden tillåter. Och så går den 21 Oktober 1860 till ända, den dag, från hvilken, såsom vi hoppas, en ny och lysande: tidräkning skall inträda för Båda Siciliernas: historia. Den 22 Oktober. Omröstningen fortsättes i dag, men ganska långsamt. Jag kan således ej uppgifva antar let af d röstande, men omröstningen har nöstan enhälligt utfallit för Victor Emanuel. Några få nej ha lemnats, men mycket, mycket få, och jag förundrar mig öfver att ens några kunna finnas i Neapel, som ha det moraliska modet att rösta nej. Folkets sinnesstämning var ganska hätsk till och med mot dem, som: misstänktes att önska rösta nej; några. perso-ner erhöllo äfven bref med hotelser, ifall de: röstade nej. Detta är bevisligt, och jag hörde: talas om en person i Monte Calvario, som: löpte stor fara för sin nejröstning. Ni önskar en sannfärdig och trogen redogörelse och jag kan ej meddela någon annan. Såvidt jag kan bedöma omröstningsförloppet i går och i dag, kan jag ej kalla det, stora drama, som just nu slutat, ett nationsuttryck af allmänna meningen, ty de moraliska banden på röstfribeten voro obestridligen stora. Många af ståndspersonsklassen -afhöllo sig alldeles från att rösta, och många stannade qvar i landet, sålunda bevisapv.de genom sin feghet att de hvarken hade en gentlemans blod eller anda, om de också buro namnet af-en sådan; och de förtjena beha.ndlas med förakt. Men det var i alla fall en stor demonstration af det liberala partiet, hvilket, att döma efter hvad jag såg, är miera talrikt och intelligent än jag föreställt mig. De framträdde ej såsom många af viira valmän bruka göra vid grefskapsval, utav, alla tycktes hysa en stark öfvertygelse om det goda, som skulle härflyta från den förändring de biträdde, ehuru de måhända ej insågo den politiska frågans verkliga förtjeaster. Hvilken man i Neapel bar ej lidit af bourbonernas tyranni, och hvem önskar ej att skaka dem af ryggen på sig? Antagande att den omröstningsmetod, som begagnades, var den bästa som kunnat upptänkas, måste jag obetingadt loforda det sätt, bvarpå den utfördes. De tjenstgörande betedde :sig mycket värdigt och artigt, påyrkade rättighet till fri omröstning, hvilken också verkligen kunnat utöfvas, men likväl med ganska stor fara. Jag vet dessutom att nationalgardet i Monte Calvario erhållit befallning att beskydda hvar och en, som blefve misshandlad för det ban röstade efter sin öfvertygelse -— hvad kunde de väl mera göra? Hvad folket beträffar, så var det ordningsfullt, gladt och godmodigt. Såsom det uppfört sig: under bela denna oblodiga revolution (obe-räknadt krigshändelserna), så uppförde det sig; äfven den 21 och 22 Oktober. Det enda: blod jag såg gjutas var af en kringvandrande: tandläkare, hvilken, under det att musikkå-rerna spelade och processionerna tågade fram på söndagen, satt sig i besittning af ett hörm och, uppsträckande sina händer i luften, som: återliöd af viva-Garibaldi-rop, högliudt biödt