Aftonbladet – 8 november 1860, sida 3

karekonsten, fortfor han det oaktadt att hvarje Jag besöka Ektorp. Ev eftermiddag, då han återvände derifrån, tu gaf han sig enligt vanan upp tull Lotbard, svit alltid med otälighet afvaktade bans åter..mst till Kronobro. Den unge godsherrn var sku till finnandes i stora salongen, utan dok;n påträffade honom i arbetskabinettet, förSupad 1 Jösmingen af ett nyss uppbrutet bref. Våt Wagners inträde kastade han det ifrån -2 på bordet och gick emet doktorn, trågande: Nå. doktor, bat ni nägsatröstensordt:ll mig? Tigande räckte doktorn honom en liten biliu. Lotbard gick fram will fönstret för att med ryggen vänd åt Wagner läsa dev. Under riden riktades doktorns ögon på brefvet, som sotbard kastat ifrån sig. Åter den der täta och eleganta fruntimmersstilen, som jag afinstinkt afskyr. En inre röst säger mig att brefskrifverskan är den, som minskat mitt inflytande. — Oaktadt den rad af år, som förflutit sedan jag första gången såg honom emottaga bref af den der handstiJen, har jag icke lyckats utleta från hvem de komma. Med skenbar likgiltighet närmade han sig bordet och tog en derpå liggande tidning; en kastade med detsamma ögonen på brefvets första rader. Der stod: aMon bien aime Lothard! Mera kunde doktorn icke uppsnappa, ty Lothard vände sig om. Wagner var nu belt och bållet upptagen af tidningen. ,Dokior., sade Lothard, vet ni om något särskildt passerat på Ektorp? Nej, allt är sig likt. Professorn är der hvarje dag, så äfven ung Tage. Fru Smidt synes beherrskad af den förre och behandlar len sednare med ovanlig vänlighet, något som ir högst sällsynt bos dea dystra qvinnan; — Dottern har åter blifvit samma glada barn, som före modrens sjukdom, och man behöfver icke vara särdeles skarpsynt för att icke genast upptäcka, det de unga tu börja förstå bvarandra; något hvaruti professorn är dem behjelplig. (Forts.)