Aftonbladet – 7 november 1860, sida 2

lika mycken tillfredsställelse som en genom vapen vunnen seger. Och då ifrågavarande artikel lika mycket utmärker sig genom sunda åsigter som en varm tillgifvenhet för den stora saken, så vilja vi bär meddela densamma i sin helhet. Vi veta ej buruvida de i Warschau samlade suveränernas konferens är afsedd att åstadkomma , en kongress, och ,om stormakternas vanliga areopag kommer att anse sig förbunden att ordna affärer, hvilka enligt vår tanke gemenligen bäst låta ordna sig. på egen hand. I alla händelser, -vare sig att en kongress kommer att ega rum ellet, icke, så hysa vi ej det ringaste tvifvelsmål om. det rättas slutliga seger. Vi begagna här och komma fortfarande att begagna detta örd; emedan vi ej anse detsamma såsom något monopolium, icke. ens. för kanslierna, Man hade för några dagar sedan tillfälle att läsa den uppbyggliga predikan öfver bestående rätt, som preussiska regeringen höll för Piemont. Denna predikan borde ha en särskild vigt, såsom utgången från en regering, hvilken företer ett af de mest framstående exempel inom historien af en genom eröfringar grundlagd mcnarki och hvars på hvarandra följande förstoringar ej varit annat än en kedja af. sköflingar: någonting, hvaruti den för. öfrigt liknar så många andra. Vi förmoda att Preussens representant i Warschau känt beböf åf att protestera emot nationalitetsprincipen, innan hav lemnade denna stad, och vi ha ej svårt att fatta detta. Olyckligtvis tilldraga sig nu samtidigt härmed i södra Europa händelser, som innebära eft svar på dessa diplomatiska varningar, och hvilka faststilla ; principer, som visserligen kunna missbrukas — ty hvad är det, som ej kan missbrukas? — men som man likväl måste taga med i räkningen. Detvär på denna grund som vi med sammas trygghet :emotsc sammankallandet eller uteblifvandet af en kongress. Om ingen sådan blirutaf, skola de italienska angelägenheterna gå sin jemne gäng och ordnascaf gig sjelfva, Koråmer åter en kongress att ega rum, så är det troligt att man der ej söker förfoga:om Italien; utan att inhemta detta lands mening. Det vore att. som man säger -i England, uppföra Hamlet utan titelrollen: Och när då, Italien: inträder i en kongress, så blir det med en helt ånnan hållning än det hade på den kongress, som följde efter fälttåget på Krim. Fem år ha nuw förflutit sedär man på nämnde kongress såg, icke utan än viss förvåning, en nykomling uppträda i stormakternas sällskap. Piemont kom,nu föratt häfda sin plats inom rådet, likasom förut på slagfältet. Det hade visat oss den italienska uniformen, utvecklat den italienska fanan, spillt italienskt: blod — det yrkade nuw på rättigheten att försvara Italiens sak, Inom denna församling at mäktiga varsPiemont den svagaste, den fattigaste, men, ingalunda den minst berömda; det medförde dit medvetandet om sitt eget Och sin stams öden. Så föreställer jog mig Italiens store ättefader, förtäljande på sitt odödliga tungomål sin ära och sina olyckor: Ipse ignotus — — okänd, blottad på allt, fördrifven ifrån Asien och Enuropa,, och derpå sammanfattände allt i sitt sta ord: IHaliam quero-patriam! .,Jag söker laålien såsom mitt fäderneslanid,-och jag bärstammar från den store Jupiterby-Det var så som Piemont berättade om sina olyckor, Italiens olyckor, och om alla dessa sekler af förtryck och förföljelser. ;.Det-hade kunnat säga såsom fordom Eneas: Ack, om jag ginge ända till: källan af våra ölyckor, och I håden tid att åhöra historien derom, så skulle innan berättelsens slut Aftonen båfvå tillslutit Dagens portar. Italiens representant talade. och man påminner sig ännu verkan af detta tjerfva försvarstal, hållet inför dömare, föga vana att höra sanfingen: Men sdet var ej blott inför dem som han då talade; han utrörde sin sak inför en drottnibg, mäktigare in Cartbagos, inför verldens dröttning, opinionen — och hans sak var vunnen! Må man tega i betraktande den omätliga skilnaden emellan då och nu. Då, på denna söngress, tillsporde man föraktlit Piemon: am dess namn, dess titlår, och då det sva: rade: Jag kallar mig Italienb så svarade nan: Vi känna icke något Italien. Vi känna sonungariket Sardinien, konungariket Neapel. torbertigdömet Toscana, hertigdömet Parma, rertigdömet Modena, republiken San Martino: vi känna framförallt .de österrikiska sprovinserna Lombardiet och Venetien; men Italien — let är ingenting annat än ett geografiskt utryck, ni utgör blott en liten del deraf och 1 eger ingen rätt att tala i de öfrigas namn. Och man hade rätt. Piemont kunde ej tala : andras namn än i alla fridlösas, alla lands förvistas, alla fångars, alla förtrycktas; och Jessa klasser ha ej blifvit officie!t erkända. De blifva det dock slutligen, när man lyckats söra dem till den talrikaste klassen, och när zånsinniga regeringar lyckats vända emot sig atelligensen, dygden, hedern, högsintheten, ned ett ord allt, som utgör folkens lefvande srafter. : I dag bar ett helt annat förhållande inrädt, Om Europa nu skulle föreva sig på 3 kongress, så funne det der för sig icke en iy liten makt, utan en ytterligare stormakt. Piemont, hvilket det nyss tillsporde om dess nämn, har nu gått att söka ett nytt dop iden arsprungliga källan. Och det bar iterkommit lerifrån med en mängd ärorika förnamn. Det sällar sig numera ej blott Turin; det kallar sig Milano, Florens, Parma, Bologna; Palerno, Neapel, nära nog Rom, Och på alla lessa dopnamn följer det stora, det mäktiga ramiljemamnet Italien! Det kommer sålunda äs bilen SHR rss on. rien