Aftonbladet – 7 november 1860, sida 2

Det nya Gollivara-aktiebolaget. Tilv Redaktionen af -Aftosblädet. Under ofvanstående rubrik bafva åtskilliga såväl svenska som norska tidningar ur den engelska : tidningen The Limited :Liability Companies? Journal, återgifvit anklagelser emot nämnde aktiebolag af den svåraste art. n Insändaren eger icke en enda aktie i detta bolag och kommer sannolikt icke helleri tillfälle att förvärfvå någon; men han harlänge ned lifligt deltagande motsett ett företag, som, tt. ordnadt och med kraft bedrifvet, lofvar ans aflägsna och bortglömda hembygd en lyckligare. framtid. .Derföre har han icke helfer kunnat med likgiltighet lemna. de. ofvannämnda anklagelserna utan undersökninz. Inudarne må, i medvetandet af sitt handlingstt, med likgiltighet upptaga ett sådant anfall. Det är deras egen sak, om. företaget endast betraktas såsom en affär. För detfosterländska sinnet åter har sättet, hvarpå en af landets yppersta possessioner handhafves och förvaltas, en högre betydelse än den pekuniära vinsten. Redan den omständigheten att generalkonsuln baron Merck i Hamburg, som under hemsökelserna af 18357 års handelskris här på platsen förvärfvade sig odelad aktning, och att i det allmänna högt värderade svenske affärsmän, såsom hrr Kjellberg, Röhs och Brusewitz i Göteborg samt hr Heinemann härstädes funnos bland inbjudarne till det stora bolagets bildande, ingaf ins. misstroende till de grofva anklagelserna. Han gjorde sig då underrättad om de för horom obekanta engelska inbjudarnes anseende; och han erfor att ordföranden mr Charles Bell, tillhörande det äfven här bekanta handelshuset Thomson Bovar komp, mr Childers, parlamentsledamot och f. d. finansminister i Englands australiska besittningar, mr Leeman, advokat och v. ordförande i North Eastern Railway Company, professor Wilson, en af Englands utmärktaste geologer, mr Hanky af ett mycket ansedt bankirhus, m. fl., han erfor, att alla dessa män i Englands affärsverld åtnjuta allmänt och högt förtroende. Misstroendet till anklagelserna växte med dessa upplysningar. Föga böjd för auktoritetstro, nöjde sig ins. icke härmed. Han ville ha visshet, och hvad han vidare erfarit är följande: Den engelska tidningen, i hvilken anmärkningarne först sågo dagen, bar föga spridning, En dess agent sökte förskaffa tidningen fördelen att få annoncera bolagets prospektus. Detta afböjdes — och derpå följde den bittra, vanstäNande kritiken. I Eogland fäster man ingen vigt vid småtidningarnes anfall. Allmänheten har der längesedan upphört att af dylikt låta bedraga sig. Gifve Gud att så också vore hos oss! TREE IA