Aftonbladet – 6 november 1860, sida 1

UNSgSUIstollad och nHyvydis TILIR VILDE RI RAG AFP synes ha varit att förlama och neutralisera hvarje sådan kraftigare yttring af nationalviljan, som kunde vara egnad att verkliger göra ett slut på det nuvärande politiska oef: terrättlighetstillståndet i vårt Jand. Penningeväldets och byråkratiens organ. Nya Dagligt Allehanda, och den, i sin egenskap af ministeriell lofsångare i alla väder. nästan mirakulöst outtröttlige författare, som uppträder med politiska artiklar i Dagbladet. ha med hvarandra bildat ett litet förbund. som verkligen skulle kunna kallas ett söndringsförbund, emedan dess syftemål påtagigen är att söka söndrå, borttrassla och, så vidt möjligt är, förekomma hvarje kraftigare och mera betydelsefullt uttalande af folkviljan i denna stora nationalangelägenhet. Man har gripit sig an, för att, såsom det beter, söka bindra de törderfliga följderna af den feberaktiga ifver, som nu på en gång trädt i dagen, och man har för dett ändamål tagit sin tillflykt till de två medel, som förut visat sig med någon fördel kunna begagnas. Dels söker man oförtrutet upphöja den nuvarande regeringen till skyarne såsom ett non plus ultra af konstitutionalitet och all slags törträfflighet, väl erinrande sig, att det just var genom ett dylikt basunande och invaggande i obestämda förhoppningar, som man förr en gång lyckats att få de nationella reformsträfvandena att domna bort och sjunka ned uti n maktlös förbidan. Dels predikar man, att det endast är på de små successiva förbättringarnes väg, som någonting kan uppnås, att det endast är genom att arbeta för hr Dalmans förslag om årliga rik:dagar och sedermera tänka på en eller annan förstärkning af de nuvarande stånden, som vi kunna närma oss en omgestaltning at representationen. Hvad nu angår det första eller det starka lofprisandet af regeringens förträfflighet och det idkeliga påståendet, att ingen minister i vårt land varit så uppburen af-allmänna tänkesättet, att den snart sagdt utgör ett ideal af en äkta konstitutionell ministår, så förtjenar Jetta väl att något närmare belysas. Vi äro mycket villiga att göra rättvisa åt hvarje regeringshandling, som är gagnelig och i någon mån öfverensstämmande med folkets behbof och tidens fordringar, och vi ha derföre äfven med erkännande omförmiält en och annan regeringsåtgärd, som emanerat från den nuvarande regeringen, Men.att: dessa varit af sådan beskaffenhet, att de sknlle betecknaen regering,som konseqvent och i stort hyllar det politiska framåtskridandet, det våga vi bestrida. och vi tro att det allmänna tänkesättet,, som ästås hylla ett sådant antagande, i sjelfva verket, och om man ser litet djupare in i saken, har sin i hufvudsakliga representant den nitiske beundrare, sem ouppbörligt och outtröttligt sökt tillfälle och anledning att på särskilta håll uppträda och stöta i basun, än för ministeren i sin helhet än förenskilta dess ledamöter. Det heter nu, att senaste konstitutionsutskotts decharge-betänkande skall utgöra ett talande bevis derpå, att denna törträffiighet är erkänd från nationens sida. Men hvad betydelse i afseende på en regerings politiska karakter har väl ett betänkande från vårt konstitutionsutskott, der allt som är af större vigt bestämmes genom lotteri med den förseglade sedeln? Och hvad kan ett dylikt utlåtande innebära annat än ett erkännande ai vissa passiva förtjenster hos regeringen, att den icke företagit sig någonting godtyckligt och grundlagsvidrigt o. s. v. Det är visserligen godt och väl att regeringen icke vägrat sanktion åt en och annan minöre reform, som omsider med sju sorger och en nöd lyckats gå igenom hos ständerna; det är visserligen: ganska bra och ganska klokt att den icke, tvärtemot: ständernas uttalade åsigt, beslutat att husagan. och passtvånget skola fortfara, det är ganska berömvärdt att den icke undandragit sig att nedsätta vissa af ständerna begärda komiter och till ständerna meddela de af dessa komiteer utarbetade förslag o. s. v.; men icke kan detta utgöra någon rimlig anledning till en förtjusningsfeber. Rättvisligen bör man erkänna och glädja sig öfver äfven de minsta framsteg, men män bör väl akta sig för att låta den glädjen taga så öfverhand och bli så vilseledande, att man i tuppfjäten ser jättesteg, att man i fullgörandet af oafvislig pligt ser storverk, hvilka innebära evärdlig ära. Det slagord, som oupphörligt begagnas vid jubelsången öfver den nuvarande regeringen, är åberopandet af dess konstitutionella tänkesätt. Detta är en ganska elastisk fras. Då fråga är derom, huruvida en regering ifrar för konstitutionaliteten eller ej, så beror allt derpå, hvad man menar med ett konstitutionelt styrelsesätt. Man Har sett de mot folkfriheten mest fiendtliga partier och ministerer, t. ex. ultras i Frankrike under restaurationsperioden, vara mycket ifriga anhängare af kartan och förklara sig mycket konstitutionelt sinnade, derföre att konstitutionen var så beskaffad att de beqvämt kunde begagna den för sina behof, derföre att den var ett skådebröd, en galadrägt, som dugde till att förblända hopens ögon och inbilla den, att ett representativsystem och ett konstitutionelt lif existerade. En verkligen konstitutionelt sinnad ministör skulle göra till sin första uppgift att söka genomdrifva sådana reformer, hvarigenom en verklig konstitutionalitet blefve en möjlighet. Den skulle arbeta för, att vårt samhällsskick ioleddes på den bana, som föresväfvade grundlagsstiftarne, men hvilken de ej hu no fullständigt utstaka och betrygga, och från hvilken man sedermera vändt sig bort. Den skulle framför allt annat söka göra nationens önskningar i dess lifsfråga gällande hos regeringsmaktens representant, och göra det klart för honom, att det tillstånd af oefterrättlighet, inre splittring och andlig vanmakt, hvari vi 5r närvarande befinna oss, icke kan fortfara ögre, såvida icke vår nationalkarakter, vår fo : : I faan fr ank ctällning SOM nation deraf skala