Aftonbladet – 5 november 1860, sida 3

(Insändt.) Ett kort besök på Ultuna. Ofta och vidlyftigt har det talats om, huru man vid Ultuna slösar med statens medel, ntan att de ändamål vinnas, som dermed åsyftas. och med anledning af det till institutet under sista riksdagen beviljade anslaget till uppförandet af tvenne nya byggnader, har Ietta rop om misshushållning vunnit en ökad styrka. I hvarje släng åt det hållet med allsarets och löjets gissel har insändaren äfven nstämt, emedan han är en afgjord fiende till .il misshushållning med såväl enskilda som sllmänna medel. Detta oaktadt nödgas ins., fter att nu ha tagit Ultuna i närmare beraktande, förklara, att han ej anser detta slander befogadt. Under några timmars beök kan man naturligtvis icke bilda sig ett rullständigt omdöme; men så mycket anser dock insändaren visst, att om det öfverlemnades åt opartiska och sakkunniga män att anställa en, om man så får kalla det, praksk revision öfver institutet, skulle denna otvifvelaktigt utfalla till fördel och heder för less föreståndare, hvilken onekligen genom ma djupa kunskaper, sin humanitet och, jag vägar äfven påstå, sin praktiska duglighet rörtjenar bela nationens förtroende såsom föreståndare för landets första landtbruksläroverk. Man har förut hört anföras och helt nyligen haren korrespondent i Sundsvalls-Posten, hvilken blifvit intagen i flera andra tidningar, äfven påstått, att de dåliga sädesskördarna de seddnare åren vid Ultuna, de jemt äskade statsanslagen och husdjurens dåliga utseende m. m bevisa praktisk oförmåga hos föreståndaren för denna egendom, hvilken flera personer erbjudit sig öfvertaga, äfvensom att utan statsbidrag underhålla lärare, emottaga elever och lärlingar m. m. Detta är ju ett ganska patriotiskt tal, som måste vinna bifall af en hvar, som det hör och läser. Icke desto mindre vågar ins. nedlägga en bestämd protest mot detta klander, på grund af förnuftigt öfvervägande och af uppriktig foster