Aftonbladet – 5 november 1860, sida 3

taga för afgjordt att han är en af de f8 köpmän, som icke underskrifvit den för någon tid sedan uppsatta listan, hvilken börsföreningen inlemnat till bemedlingskommissionen, och hvarpå det nu fattade beslutet egentligen grundar sig. Respekterande hvarje åsigt, den må vara aldrig så stridande emot våra egna, få vi nu kortligen besvara de anmärkningar, som i nämnde artikel göras emot förändrinen. 8 Författaren säger att den officiella börstimman är nu kl. 1—2 och att förändringen således inskränker sig till att börsen öppnas en half timma tidigare. Förhållandet är emellertid att den egentliga börstimman nu ej börjas förr än kl. Y, 2 och slutas kl. V, 3. Om efter denna tid några köpmän skulle emellanåt qvarstanna till kl. 3, tro vi dock att affärerna icke i allmänhet då afbandlas. Ingen, som besöker börsen, kan neka till att de egentliga affärerna uppgöras under den utsatta tiden från kl. 1, 2—, 3, och att när denna timma är slut, finnas högst få personer qvar. Det är således icke enligt med sanningen hvad författaren yttrar, att det är först då timman är slut, som affärsförhandlingarne Just kommit i gång. Författarens ömhet om affärsmännen vid detta tillfälle är högst lofvärd. Skola affärsförhandlingarne då tvärt afbrytas, och affärsmännen utvisas? utropar han. Så måste ske, säger man. Men hvad följer deraf? Jo, de utvisade köpmännen oeh mäklarne, angelägna om att få afsluta inledda afhandlingar, måste förtsätta dessa utanför, och då finge man bevittna det roliga skådespelet, att köpmännen, utkörda från sin egen täckta börslokal, höllo börs derutanför på torget under bar himmel, kanske i hällregn. — Vi beklaga de stackars affärsmännen, som på detta sätt skulle utsätta sig för snufva och bröstvärk, men då, såsom vi ofvan yttrat, få eller inga affärer uppgöras efter den utsatta tiden, tro vi icke att denna våda för köpmännens förkylning är så betänklig, som författaren tyckes befara. För öfrigt står det ju hvarje affärsman fritt, att, då börstimman är slut och dörrarne tillstängas, fortsätta samtal och affärsförhållanden i börsföreningens närgränsande varma lokal, der man ej utsätter sig för hällregn eller annat elakt väder. Författaren yttrar vidare den betänkligheten att kontorspersonalen, som icke finge gå bem för att äta middag, kunde ingenting uträtta på kontoret under börstimman. Det skulle innerligen fägna oss om de affärer, som å Stockholms börs uppgöras, vore så betydliga, att hela kontorspersonalen behöfde egna sin uppmärksamhet åt de aftärer, som busets chef uppgjort under börstimman. Vi tro emellertid att ganska få af våra köpmän göra så stora affärer, att icke kontorspersonalen mycket väl kan fortsätta sitt arbete hemma under chefens besök å börsen. Den af författaren omnämnda kollisionen emellan affärerna på börsen och dem på kontoret är ej att befara, ej heller kunna vi begripa huru den föreslagna åtgärden skulle hindra principalen att ega fri verksamhet på börsen. I flera af Europas största handelsstäder går detta för sig utan någon sådan kollision eller hinder för principalen att fritt sköta sina börsaffärer. Skulle emellertid författarens farhåga vara grundad, att numera ingenting kunde uträttas på kontoret under börstiden, vore ju mycket klokare att batva börstimman förändrad till kl. 9 på morgonen; härigenom skulle åtminstone mycken tid vinnas för dagens förestående arbeten, och ingen fruktad kollision kunna uppstå emellan affärerna på börsen och dem på kontoret. Vi erkänna att författaren har rätt att middagstimmans förändring kan i början medföra svårighet för kontorspersonalen, isynnerhet dem som äro inackorderade hos familjer, hvilka icke vilja för en eller annan persons skull förändra sina egna gamla vanor; men vi våga hoppas att dessa svårigheter äfven skola småningom jemka sig, så snart den första öfvergångsperioden är förbi. Författarens anmärkning, att då bref sent ankomma, hvilka skola besvaras, sitter man nog qvar och sköter sin post ända till kl. 9 på aftonen, äfven om magen aldrig så mycket skriker på mat, är icke så farlig som den låter, ty numera hafva vi om sommaren så många ångbåtar, som nästan dagligen afgå, och om vintern kan man få afsända bref med posten nästan hvarje dag i veckan, så att ett ;ref, som sent ankommer, kan lätteligen bearas inom tjugofyra timmar. Kan detta sas vara opraktiskt? såsom författaren beigar yttra sig. Vi skulle kunna hjelpa Allehandaförfattaven med ännu flera anmärkningar, som vi vört anföras emot förändringen, men vi hysa len fasta öfvertygelsen, att något hvar skall snart inse de stora fördelar, som genom den kulle vinnas både för helsan och familjelifct, och att efter någon tid ganska få köpnin skola bibehålla de gamla arbetstimmarne. skulle emellertid någon affärsman alldeles ke vilja ändra sina vanor, utan önska fortta såväl med den gamla mattimman som d arbetet sent inpå aftonen, må det gerna i. honom fritt att så göra. Den nu beslu!e förändringen med börstimman lägger : a hinder i vägen derför; den endast gör tt möjligt för de köpmän, som vilja sluta r! ctet före middagen, att ernå detta för heln vigtiga ändamål. Stockholms köpman. (Insändt.) Ett kort besök på Ultuna. Ofta och vidlyftigt har det talats om, huru nan vid Ultuna slösar med statens medel, tan att de ändamål vinnas, som dermed åsyfav Ach med anledning af dat ll Iinoctitntat