Aftonbladet – 3 november 1860, sida 3

kommit till Tien-sien, der konferenser komma att öppnas med kineserna, BLANDADE ÄMNEN. Nytt ur fjerran. Det är vår afsigt att under denna rubrik allt emellan meddela våra läsare åtskilligt, som kan vara af intresse från de nyaste geografiska och etnografiska upptickternas område, äfvensom hvarjehanda annat som eger kulturhistorisk betydelse. I. Atkinsons resa i Centralasien. . T. W. Atkinson eger såsom djerf resenär och infigtsfull berättare af hvad han i fjerran obekanta länder sett och upplefrat ett välförtjent anseende. Flaos bok om det vestliga och östliga Siberien gjorde bars namn kändt öfverallt, och hans nu utkomna beskrifning öfver sina resor i de trakter, 1tyssarne vysk tillegnat sig vid Indiens och Kinas gränser, skall föröka hans vänners antal så vål bland de lärda eom bland den större läsande allmänheten. Atkinson var en gång sjelf vittne till buru ryska landvioniogar göras. Eu af stor-kbenens i Petersburg agenter skulle en gång köpa en provins af en kirgisersultan, hars område inneslöt de dyrbaraste metaller. En sammankomst egåe rum, dit sultanen hade medfört sin mollsh (prest) och sina stamhöfdingar. Rys-sen erbjöd sultanen 250 silfverrubler, mollahn ex jåmedalj ceh höfdimngarne 100 rubler hvardera. ultanen fordrade mer, och då ryssen medgifrit den större summan, höllo kirgisesna rådslag, hvaraf resultatet blef att de begärde bettsketid. Hade de fått fortfara sklunda, eå bade åe stegrat upp priset ellt mera, och köpet bade på länge icke blifvit afslutadt. Ryssen använde derföre den slags politik, som brukar verka på barn. Han räkoade upp köpesumman i blavka rubelstycken på berdet, lät en ståtlig minnespenning dingla för sultanens ögon från ett grannt rodt band, och Jade fram en guldbroderad scharlakansmantel oehb en sabel för sultanen, samt en lärg högtid klädaiog i bjerta färger och en medalj för mollaba och hvardera äf höfdingarne. Kirgiserna betraktede-berrligbeterna med längtansfulla blickar, vaen tvekade likväl. DÅ kastade en kossack echarlaksusmantela tfrer sultanens skuldror, fästade medaljen på haus bröst eeh steck sabeln i hans gördei Detta besegrade allt metstånd; i nästa ögonblick tryckte han sitt sigill på ettpapper, hvars innehåll han ieke kände; mollaba och höfdingarne: följde hans exempel, och kejsaren af Ryesland var den rättmätige egaren till en proving, hvars metall rikedom var omstlig. Köperammar uppgick tilll mellan 3 och 4 tusen rår, Sådana köpsegner följa ti kirgiserstepperna vanligen på förslgtige inledningar och iakttagande af utgångspunkter för nya in; 2 Systemet, som oförknderligt användes, är följande:: Man börjar med att ingå hasdelsförlrag. Flafvya kir-giserna derigenom lärt sig inse fördelsa are ggåti förstånd med been så upptråder en ung ryski officer med budskap ifrån kejsafer ech stannar Hass sultanen så länge det aktas nödigt för afsigtens genomårifrande. Han skaffar sig inflytande genom att utdela dyrbara vapen, lysamde uniformer m. m. såsom skänker, och afslutar snart på ofvan skildrade sätt en handel om länderier. Den nya ryska besittniogen utvidgar sig derpå bastigt t alla sidor, en fästning, en stad grundlägges, kossäcker ditskiekas jemte artilleri, för hvilket steppernas befolkaing hafva synnerlig respekt. Likaså går det till i kinesiska Tartarlet, där al e lands sydligaste punkt (ör närvarande der är Kor blott tre dageresor afägsen från den föda vädh siska staden Kuldseba. Dan fästning karoner förkunna på fästs 3 a Bg -såBd den stora hordens öde. AnWikaltgsrårdt är det stora undseende rystarns visa steppbefolkningens religion och vidskepligheter. Atkioson berättar huru en kossack, som hade gycklat öfver skloka fruns (en kirgiss orakel), befanns mördad kort derefter i närheten af templet. De ryska myndigbeterna forskade aldrig efter gerniogsmannen och läto kirgiserna tro, att kloka frun sjelf hämnat sig på kossacken. Lifvet på stepperna är gammaldags-patriarkaiskt. Don mäktigaste sultans rikedom består utelutande i bjordar af får, kor, getter, kameler och västar. Hästen skattas också högst såsom näringsnedel; åkerbruk och trädgårdsodling vet man icke ;ns hyad det vill säga. Sultansdöttrarnas sysselsättling antydes i deras namn hierdinnor., hvilket ord dugstir) sanserit begagnar för dotter. Flickornas remgift består i hjordar; och en arftagerska, som van räkna på många kameler och hästar, är omtaad vidt och bredt. Hv4rje stam har sina bardei om om aftnarne besjunga herdelifvets behag MÅ let förflutnas bragder. De oändliga ängarna bafra na egen karakter af storhet, och ter bergsträckor esa sig utveckla de sköna landskapstaflor under en immel, hvars leende eller hot här äro uttnycksfulare än någonannorstädes. Steppernas underjordiska skatter, såsom köppar, frer, guld, lapislszuli och rubiner, börja att af rysarne hemtas i dagen. Nu ärd decsa trakter glest efolkade. Att det förr varit anvorlunda förråder arken på tusentals ställen. Ännu ser man de t:r ika kanaler, som förr tjenade titl bevattning af fär en, samt qvarlefvor af gamla städer och fästvingar. tkinson red en gång genom en ruin, som var en Vil lång och en fjerdingsväg bred. Grafhögarna tiro taliga; och här oeh der finnas flockar af upprätt.ående stenar, hvilka likna druidernas minnesvårdar id Stonehenge, m.n äro vida större. Hurn lång d skall Ryssland behöfva för att åter uppväcka etta gamla lif? Atkinson talar om denna afiägspa amtid med enviss fruktan, som on. han befarado irnyandet af Mongolstormarna. Steppbefolkningen, ger han, tyckes vara skapad till verldens yppersta ttare, isynnerhet kalmuekerna och bergkirgiserna. en i detta fall är ingen fara; myttareskaror eröfra ke mera en verld, Under den svåra årstiden har en rosa i stepperna na stora vådor. De förfärliga buranes (vinterorkaerna) bryta ofta löst vid 20 graders köld. Atkinson verlefde en sådan storm, som rasade a dy; og omkull byddorna oeh förde med sig Tångt derrån. ih Inträffar ett sådant oväder under natten, så hänTr icke sällan under deb första förvirringen ätt ormen kastar barnens pelsbäddar och dem sjelfva ed ut i snön, der de frysa ihjäl. -Ieke blott barn, an äfven fullvuxna personer finna under buranen ta sin död. Hafva män eller Qvinnor för en sån storm lemnat härden; återvända de sällan, och an finner dem ibjälfrusna ute i snö-öknen, ofta dast några famnar från hemmet. nn. SN gelse, så att alla voro vid bättre sinpesstämng utom Sknldfrid Det hända. — 24