Aftonbladet – 2 november 1860, sida 2

haler, och bland hvilka 150 thaler komma åsom rarissimi. Midt i rummet står ett stort och ett litet jul. Det förra erinrar i första ögonkastet om tt vanligt vattengvarnshjul. Två och en half i tre alnar i diameter och med omkring en alns oredd, ser det ut att kunna gifva fart åt hela Riksgäldskontoret. Det innehåller 240.000 papperslappar, hoprullade och omslutna afea iten messingsring eller hylsa. På hvar och en af dessa lappar står en af numrorna å de 240.000 lottsedlarne, genom hvilkas afyttranle lånet upptogs. Man försöke föreställa sig hvilken lavin dessa 240.000 pappersrullar bilda, när de störta från sektion till sektion af hjulet under dess kringvridning. Ändock är der rum för flera. Det är gjordt i Tyskland, och få tyskarne råda, skall det nog erhålla flera syskon med ännu völdigare laviner af lotter innan det under loppet af 40 år binner blifva lyckligen och väl iömåt. Det lilla hjuiet innehåller de 2300 -vinsterna, inlagda på samma sätt. Framför en liten lucka på hvardera hjulet står en gosse från barnhuset, kläddi parad — gult och blått, de gamla ståtliga svenska färgerna, kontrasterande mot pysarnes klena utscende. Ingendera är blind, hvarken af naturen eller genom bindel, men den ene ser litet snedt. Ingendera har handskar, såsom i 1771 års lotterikungörelse var stadgadt. Men unga tjenstemän stå bredvid och se till att ingenting fastnar vid deras fingrar. Detta skulle eljest lätt kunnat hända, ty medan de hvila sig — aflösta af kamrater — sitta de ute i tamburen och mumsa smörgås. När ena gossen dragit ett nummer ur det stora hjulet och den andra en vinst ur det lilla, och dessa begge lappar mötas i två bredvid hvarandra placerade fullmäktiges händer; så lemna dessa begge lapparne till andra fullmäktige vid samma bord Dessa fullmäktige uppropa, den ene efter den andre, numret och den derpå fallande vinsten. Den siste, väpnad med nål och tråd, uppträder slutligen de små lapparne efter hvarandra på samma sätt som skolgossen förfärdigar svansen på sin drake. Några andra fullmäktige sitta under tiden och ha tråkigt af tidningarne. En och annan blyg åskådare tittar in genom dörren. Har någon af dessa fått en vinst på den lott han gömmer i fickan, hvar skall ban då bekomma kontanterna? När man vann hos M. Philippe på Humlegäårdsteatern, så kunde man taga sin häst vid nosen och leda honoa hem med ens; men när mad har vunnit på det ongl. svenska jernvägs!otteriet i riksgäldskontoret, då skall man vända sig ända till Tyskland för att få sina 11 thaler. Sådant insinueras åtminstone i Dagligt Allebanda. Detta är utan tvifvel för de aldraflesta obekant; och om 1844 års förbud mot lotterispel nu skall anses upphäfdt, så är det åtminstone nödvändigt att en ny förordning utfärdas, som lägger våra nya lotterikollektörer att hålla lbanda vinsten åt dem som köpt lötter Hos dem.