Aftonbladet – 1 november 1860, sida 3

på bakbenen gledo utför de slippriga. bran terna, dervid framfötterna med yttersta försig tighet flyttades och utgjorde enda hindret för en stundom ögonskenligt föresväfvande kul lerbytta ned i bråddjupen. Rehnmossan intog stora fält, men lärer i å1 bafva lidit af den myckna nederbörden. Efter nära tre timmars ridt ankommo vi till ett vidsträckt rehnbetesfält, der lapparne uppsatt sina tält. Rehnarne gingo vidt kringspridda, vaktade af några barn, men egentligen af de vaksamma hundarne, hvars skall, framkallade af vårt närmande, hördes långt förr än vi ens fingo syn på lapparne. De voro icke rika,, ty dertill fordras att en familj åtminstone skall ega tusen rebnar, men temligen välbergade: de egde omkring 600 rehnar. Nomadlifvet fram,rädde här i hela sin enkelhet; osnyggheten ser. dock vida mindre än jag hört omtalas. Min ledsagare, som var gammal bekant med husbonden, välkomnades hjertligt, och mellan lem uppstod ett lifligt samtal, hvaraf jag ej oegrep ett ord. Det gällde inköpet af en rehn; xch när handeln slutligen blef uppgjord, fånsades en vacker rehnoxe, slagtades i ett huj, ands fast på hästen — och så bar det af tillvaka. På aftonen inträffade jag åter vid Skalstugan, uttröttad och sönderbråkad i hela kroppen. Ett vackert och väl eldadt rum, med en rörträfflig säng och en delikat aftonmåltid :!emte godt tå var i beredskap för mig. Alla rummen voro nu upptagna af Throndhjemsarare, den rymliga gården var fullsatt med ikdon, kuskar och betjenter voro i full verksamhet, hästarne gnäggade, och skjutsbönderaa, stora och små, med röda jakobinermössor och i blå, bruna eller grå frackar, med !långa och spetsiga skört, hade sin hjertans fröjd af att beskåda de många kungsharromp.