Aftonbladet – 1 november 1860, sida 2

ållet i Frankrikes armar. Och detta finnerj: ;erlinerkabinettet med skäl vara en opolitisk andling. I afseende på den italienska frå-1 an skall sålunda icke någon öfverenstämmelse komma att ega rum i Warschau. ar öfvertygad derom, att man efter, likasom) öre konferensen, skall låta italienarne sjelfva köta sina angelägenheter; och detta är ock sjelfva verket det klokaste man har att göra. I ag vet visserligen, att den händelse återstår, tt Piemont skulle kunna angripa Venetien. vå väl! Om Piemont anfaller sistnämnde land nsamt, utan att röra vid Tyrolen, som utgör l: n del af Tyska förbundet, så blir detta en ak emellan Österrike och Piemont. Viserligen — men om Frankrike skulle förmås tt. intervenera? Ja, detta vore en kinkig ak; men det synes mig som om kongressen — ty en kongress ör väl ändå detta sammanräde — icke lärer vilja beräkna så aflägsna lyckor. Ungerska frågan är af en vida ömtåligare eskaffenhet än den italienska. Man känner kälet; det är derföre, att den hänger tillsamnans med den polska frågan, och denna inressar på en gång Österrike, Ryssland och reussen. Man utsprider här, att den första f dessa tre makter kommer till konferenerna med händerna fulla af bevis på den ;,ropaganda, som utifrån bedrifves i Ungern, ch att denna propaganda icke skulle stanna id nämnde land allena. Men jag vill ej här öra mig till ett eko för alla dessa rykten. Jet skulle för öfrigt vara förmätet att vilja å förhand bestämma hvad som i afseende å Polen kan komma att afhandlas emellan le tre suveräner, som nu ega hvar sin del af letta konungarike; men det gifves, enligt min anke, ett mäktigt skäl för ryska kejsaren att cke bevilja Österrike den garanti, som det nskar i afseende på Ungern, det nemligen, tt om ock en försoning emellan dessa båda tora rikens suveräner kunnat tillvägabringas, å har en sålunda icke kommit till stånd .mellan de båda nationerna. Ingenting skulle vara mera impopulärt, mera stridande emot vationalkänslan 1 Ryssland än en ytterligare ntervention för att åt Österrike bevara Unsern, och i denna punkt är ryska armåns opinion till alla delar öfverensstämmande med andets. Och czaren, så enväldig herrskare nan än är, får i dessa stora frågor lof att rätta sig efter nationens mening, och gör det ock verkligen, vida mer ön man i vesterlandet tror. Häraf följer visserligen icke, att vid en gifven tidpunkt och till följd af omständigheterna, en rörelse i Ungern ej skulle kunna bli anledning till en allians emellan Ryssland och Österrike, men det är åtminstone ganska osannolikt, att czaren redan nu på förhand är benägen attj ingå förbindelser it denna riktning. Det ligger i hans intresse att afvakta händelserna, så mycket heldre, som polska frågan endast har ett ringa sammanhang med den ungerska. Jag befinner mig här i Polens medelpunkt, och jag kan försäkra er, att lika upprördt som Ungern är, lika lugnt är det här i landet, enligt alla de underrättelser jag varit i tillfälle att inhemta. Men om det nu ej är den ungerska frågan, som kommer att föranleda stora anstalter vid sammanträdet i Warschau, hvilken annan fråga skall väl då göra det? Skulle det möjligen bli den orientaliska? Ehuruväl denna fråga sedan tjugo år tillbaka alltid varit öppen, och i detta ögonblick, jag medger det, visar sig mera hotande än någonsin, så befinner hon sig emellertid ännu i ett, om man så får säga, latent tillstånd. Och kan man väl dessutom tänka sig, att man i ett sådant ämne kan besluta någonting på ett sammanträde af suveräner och diplomater, der hvarken Frankrike eller Envglandäro representerade. Men om de tre nordiska makterna, af hvilka en åtminstone ej har något egentligt intresse i frågan, ville komma öfverens i ämnet, med uteslutande af de båda stora sjömakterna, så skulle de bärigenom tvinga dessa till en närmare allians, och någonting sådant kan ej, som Jag förmodar, ingåi Rysslands önskningar. Slutligen måste man ej förlora ur sigte, att den orientaliska frågans utgångspunkt för närvarande är upphäfvandet af 1856 års traktat. Nu är detta visserligen en eftergift, som Österrike gerna skulle vilja göra, men som jag redan nämnt, vill Preussen icke stöta sig med England, och då England hittills icke visat sig synnerligt hågadt att samtycka till ett uppbäfvande af parisertraktaten, så är det ganska tvifvelaktigt att Preussen skulle vilja ingå några förbindelser af denna art. På grund af allt detta har man anledning att förmoda, det resultaterna af detta regentmöte icke komma att emotsvara dess högtidlighet och glans. EEE SKOTT SSA Uti extra ordenskapitel, den 30 Oktober, har Kongl. Maj:t, enligt Posttidningen, utnämnt: Till kommendör af Wasa-orden: assessoren, borgmästaren i Jönköping G. F. Asker; Till riddare af Nordstjerne-orden: f. d. sekreteraren i bondeståndet, advokatfiskalen NN. Å. Fröman;