Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 3

Great Eastern. (Ur Observer.) Det är nu föga sannolikhet för att jättefartyget skall gå ut till sjös ännu en gång i år, ehuru det tillkännagafs vid dess återkomst från Newyork, att det den 17 Okt. skulle afgå till. Amerika. Kapten Vine Hall, styrmannen och förste maskinisten ha tills vidare fått afsked, likasom skeppets hela besättning, och blott ett dussin personers qvarvaro om bord gör, att man ej kan säga, att det är helt och hållet öfvergifvet, hvilket man vore frestad att tro, då man ser det. Direktionen för the shipping departereots bar vägrat eller åtminstone uppskjutit att meddela fartyget certifikat. Då bolagets direktörer funno, att det var omöjligt att få fartyget i stånd att åter gå till sjös, utan betydliga omkostnader, kallade de någon af de största aktiegarne till en sammankomst; för att rådslå om hvilka utvägar under dessa omständigheter borde anlitas. Det blef då konstateradt, att ett ytterligare tillskott af 28.000 måste göras, för att få fartyget utrustadt till en ny resa. Det upplystes, att det var nödvändigt att lägga nytt däck och anskaffa varmapparater, emedan det ej finnes kamin i någon enda bytt; vidare måste aktern repareras, propellerns axel och underlag lagas samt andra bristfälligheter i maskineriet afbjelpas. Dessutom hade komnaissarierna tillerkänt hr Scott Russell, såsom återstod i byggnadskostnaderna, 18,000 , hvilka direktionen dock vägrade utbetala, emedan deri inbegrepos flera saker, som ej funnos upptagna i kontraktet. Vidare hade fartyget ännu hvarjehanda obetalta skulder, och det upplystes, att resan till Amerika medfört betydlig förlust för bolaget. Under dessa omständigheter ansåg man det för närvarande lämpligt att så mycket som möjligt inskränka alla fartygets löpande utgifter och att tills vidare låta fartyget lägga upp. Till följd häraf har, såsom nyss nämndes, nästan hela besättningen blifvit afskedad, och en fullständig öfversigt 3fver bolagets affärer skall inom kort föreläggas aktieegarne. Det är ej mer än sex månader sedan en summa af 100,000 upptogs genom preferenceaktier med en dividend af 17,, KH. Åter utskref man en summa af 2 sh. 6 pence på hvarje aktie, men bolagets skuld öfverstiger ännu vida hvad man härigeoom fått in. Af nyssnämnda 100,000 utbetalades genast 40,000 , för att utlösa pantinnehafvarne, innan fartyget kunde lemna Southampton och gå till Amerika, och 30,000 användes då, för att utrusta fartyget. Ännu är fartyget, såsom sagdt är, skyldigt stora summor, och direktörerna tyckas ej vara i stånd att skapa någon utväg. Under dessa omständigheter synes det mycket troligt, att man skall bli nödsakad att utgifva en ny serie af preferenceaktier. Det är så!edes ganska nedslående utsigter för detta fartyg,om hvilket man förut hyste så stora förhoppningar. För det sörsta slukar det ständigt penningar, utan att man -vet, huru det skall bli möjligt att få ett fartyg sf dessa dimensioner användt i fasta och inbringande turer; vidare är dess hastighet betydligt mindre än man beräknat, ty det gör blott säkert 14 å 15 mil i timman, då man väntat sig 20 å 22 mil; slutligen finner man, att nya reparationer oupphörligt äro af adden, så att man nu i England icke är långt ifrån att gå in på Times mening, att hela företaget är särdeles intsessant, men såsom spekulation alldeles misslyckadt. En liten berättelse om ett glas vatten och en paraply. I Sverges engelska park. — såsom aågon benämnt det skogbekransade Blekinge — ligser det täcka Ronneby, der årligen personer från alla crakter af landet infinna sig under brunnsterminen, för att söka sin helsa i några glas vatten. Det händer äfven, att unga flickor söka sig man och aoga män hustru i samma helsogifvande vatten, och många hafva också funnit hväd de sökte. Det har ifven en fattig gosse, som hvarken egde fader eller noder, funnit både i ett glas vatten och under en oaraply. Det låter måhända löjligt, men äfven det öjliga kan framlocka en tår i ögat, då det lägger srund till en menniskas lefnadslycka. Händelsen var öljande: En fattig gosse, som led af ett benbrott, hade nfunni sig vid Ronneby helsobrunn; men då han hvarken var i tillfälle att erlägga vattenafgiften eler kunde förete något fattigbevis, blef han afvisad. Han fann sig då nödsakad att göra som andra fatviga, nemligen att tigga. Han ställde sig vidingånsen till brunnsparken och anropade än den ene än len andre af brunusgästerna om — ett glas vatten. ( början gaf ingen akt på den lille tiggaren; men ena herre och en dam, hvilka vandrade tillsammans unler en uppslagen paraply antingen det regnade eller :j, blefvo hotom slutligen; varse och funno hans tigseri så ovanligt, att de öfverenskommo att dagligen sifva bonom ett glas vatten så länge han ick;: besärde något annat. Detta fortgick regelmessigt unler hela brunnsterminen; hvarje morgon inställde sossen sig på sin vanliga plats. och herrskapet under varaplyn gaf honom hvarje morgon ett glas vatten. Någon annan begäran kom aldrig öfver gossens läpvar. Den sista dagen af brunnsterminen underrätade gig de barmhertige vattenutdelarne närmare p;m den ovanlige tiggaren, för hvilken de emeller.id hade fattat tycke. Som de voro barnlösa, beslöto de ipptaga honom såsom eget barn. Den fattige :ossen ann alltså sin lefnadslycka i ett glas vatten och unler en paraply — Alex. Dumas d ä, skräddare. Författaren ill ,La dame aux Camelias,, Dumas d. y. har gonka svag återvändt till Paris från ett besök i Saverne 105 Edmond About. Fadren, den bekante Alexardre )unas, cger deremot en jeruhelsa och utför med törminskad lefnadslust sin avsträngande roll i den espolitanska revolutionen. Den berönde feuilleteoisten i Iudep. belgen, Mavg, yttrar om bocomt Jar Här erfarit, att han ej blott. såsom ni vet, blifit öfverhopud med hedersbetygelser, utan också ätt sans Havtidsåll blifvit fyldv pa havs uttlygt. Jemte in lysävde, men efemera titel af direktör för nanserna, har hao fått det solidare privilegiet att förse ar.bäldisterna med röda skjortor. Alexander Dnnjas kräddare! Det fattades blout ditta för att fulistän siga listan på de olika fysiovomier den store manen baft att visa. Ja, det ser ut som om han baft yckan at. bli utnämnd till generalleverautör af röda kjortor i ett land, som sliter sådana med entusiasm Ian skref ögonblickligen till Godillot, entreprenören ör de allmänna festerna i Paris, hvilken blef hans Iaquet, hans medarbetare vid detta verk, som ej var det ringaste med litteraturen att beställa. Gotillot afskickade genast en mängd symaskiner, hvilka ;rfärdiga de vidtbekanta skjortorna fortare, än Alex. Dumas skrifver en sida, och då denna modeartikel veständigt alit mera och mera efterfrågas, bör han ofelbart göra sin lycka. — En fråga i tidningon Elbinger Anzolger.I det sista numret af danzigska regeringeus officiella idning fästes uppmärksamheten på att guvernanter ch lärarinnor icke kunna tillåtas utöfva deras kall atan att hafva företett bevis om att intet kan tillvitas sem i moraliskt och politiskt hänseende. Då vi daaer-nu äro uteslutna från hvarje deltagande uti våen och de politiska förenisgarna, och då lagen besöfvar oss hvarje möjlighet att gifva våra politiska sigter tillkänna, torde det tillåtas oss fråga på hvad sätt vi böra förskaffa oss omtalta bevis samt om vi böra hålla med herr von Westphalen eller grefce 3chwerin? Flera gwernanter. — Antiolaquour-kiubb. I Paris bar en origine slubb bildat sig, hvilken kallar sig Club des Merleso trastarnes klubb). Den består af omkring tjugo unga män, som föresatt sig att af all sin förmåga motarseta missbruket med teaterclaqueurerna. För detta Andamäål ämna de på gemensam bekostnad bevista alla första representationer af nya stycken och söka genom hvisslingar qväfva allt betaldt och oförtjent bifall. Det berättas, att klubben redan baft sin förta sammankomst, samt att det omutliga omdömets hvisslande hämnare beslutit redan i denna månad sörja sid verksamhet. En annau fråga blir det dock hvad polisen har att säga om saken. mdkr a sn ntrtert ister äsr ssk Mässa lr der klarade re BA ÄRA SPLYSPIE