på sjön en tid, for fårtyget in till Wiborg, för att hemta vatten, då ryssarne passade på och lade sig utanför med hela sin flotta. Uti det derpå följande bekanta Wiborgska gatloppet slog sig Rättvisan lyckligen igenom fienden, men blef dagen derpå af fienden taget och fördt till Rewal. Vår Asp fördes efter några dagar jemte andra fångar till Nowgorod, hvarifrån de vid underrättelse om den afslutade freden i Werelä fördes tillbaka till Petersburg, rönande en mycket bättre Behandling än vid bortfärden. Från Petersburg kom manskapet dagen före julafton 1791: till Stockholm, hvarifrån Asp återvände till hemorten. Efter att hafva tjent som dräng på Tjörn, gifte han sig, flyttade till Jörlanda och blef soldat vid lifkompaniet. I kriget med Norge tjenstgjorde han på några slupar, som vid Strömstad lågo på vakt under befäl af kapten Norberg. Under en natt skedde en öfverrumpling af. 27 norska slupar, men svenskarne, hvilka efter: Asps berättelse endast hade 4 slupar, slogo fienden tillbaka. Dervid gick en kanonkula så nära hufvudet på Asp, att han fick dåndimpen, men kom sig snart före; emellertid led han sedermera af slaget och måste efter några år taga afsked. Han glömde dock: att begära pension, men försörjde sig sjelf genom arbete och har, nu öfver 88 år gammal, icke mer än 10 år åtnjutit fattigunderstöd. Han är inackorderad hos en välvillig bonde. En kammare af en qvadratfamns vidd är tillredd åt honom öfver ugnen uti bondens hvardagsstuga, hvarifrån han uppstiger på ett par trappsteg; ett fönster med fyra små rutor insläpper dagern, möblerna utgöras af en tarflig säng och en träbänk. Han är blind och lemnar derföre icke sin kammare, utom då ugnens eldning eller annan nödvändighet drifver honom derifrån; men han kan der han sitter deltaga i de nedanför varande personernas samtal. — —