Aftonbladet – 29 oktober 1860, sida 1

Ditt lif, moder, har således varit mycket olyckligt? Skuldfrid såg med en egen fruktande och ändå forskande blick upp till fru Smidt. Dennas drag blefvo mörka, och hon svarade med dyster ton: aBarn, sök aldrig att forska i din mors för. flutna. lif. Det skulle vara döden för mig och olycka för dig: sjelf. Hon reste sig upp för att gå ifrn dottern; men Skuldfrid höll henne qvar. Förlåt om jag bedröfvat dig; men du anar: ickeburu det kännes, då min blick hvilar på ditt ansigte, och jag ihågkommer att det så långt jag kan minnas tillbaka har varit lika sorgset; att aldrig. ett leende af lycka eller tillfredsställelse klarnat upp dina drag. O! min älskade, min dyra mor, jag är ju ditt barm, låt mig nu blifva din vän, den som delar bördan af dina sorger; de skola då säkert blifva mindre tunga. Skuldfrid lindade sina armar om modrens hals och såg upp till henne med en öm och bedjande bbeck. Fru Smidt slöt flickan fill sitt bröst och sade med en ovanligt klar och lugn stämma : Jay du är min Skuldfrid, och just derföre vill jag att lifvets. mörka sidor skola vara främmange för dig. Ser du blomman der i fönstret, huru vaekert den blomstrar, hvilken yppighet i dessa färger och hvilken dJeende grönska i de blad, som omgifva den! Nåväl, jorden, dess moder, är likväl svart; men icke frågar blomman det, hvarföre den bär sorgdrägt. Gör du likaså... Njut af solens: strålar, af vestans fläkt, af allt som kan glädja och fröjda ditt unga. sinne; men spörj icke hvarföre din moders hår i förtid grånat, hennes kind blifvit fårad af sorgen, eller hennes. lycka flytt Dessa spörjsmål skulle förvandla din Jetnadsmorgon till en dyster natt.n Det var något högtidligt och ändå kärleks