STOCKHOLM den 29 Okt. Det är: hugneligt att oaktadt alla de svårigheter, so n ligga i vägen för nödiga reformer 1 vårt land, dock understundom kunna se en hos oss vidtagen lagstiftningsåtgärd röna allmänt erkännande och åberbpas såsom ett föredöme för andra bildade nationer. Den nyligen utfärdade förordning, genom hvilken, i enlighet med ständernas derom gjorda framställning, passtvånget blifvit afskaffadt i vårt land, omtalas -i den utländska pressen med varma loford, och i länder der passtvånget ännu existerar ser man pressen rikta uppmaningar till lagstiftningen att icke lemna opåaktadt det vackra exempel Sverge härutinnan gifvit. Sjelfva Times finner ämnet värdt en ledande artikel, uti hvilken det stora bladet uttalar sig på följande sätt: SE Svenska regeringen har helt nyligen tagit ett steg framom alla andra mäkter på fastlandet. Den har förklarat passväsendet upphäfdt. -Eburu tillståndet i Europa ej är synnerligen uppmuntrande, och oaktadt krig och krigsrykten torde ha försett mera rädda regeringar med förevändningar till uppskof, har den svenska regeringen djerft satt yxan till roten på detta obehag. Den har ej gjort det goda verket till hälften och med förbehåll. Hela. systemet med alla sina invecklade obehag och dumheter har med ens blifvit bortsopadt, och det har blifvit påbudet att hvem som helst kan begifva sig in på svenskt område, genomresa och lemna det med lika litet hinder eller trassel, som man skulle stöta på i vårt eget land. En dylik handling förtjenar allt loford, och vi hoppas, för civilisationens skull, att ett så godt exempel snart må finna efterföljd. Vi veta väl att i några tyska stater det sunda förnuftet varit lagen öfvermäktigt samt att systemet, ehuru ej formligen afskaffadt, tillåtits småningom komma ur bruk, men Sverge är, såsom vi tro, det första kontinentala konungarike, som varit nog upplyst att genom en allmän förordning förkasta denna skadliga mekanism och förklara, att, så vidt dess område beträffar, en hvar eger frihet att komma och gå. i Hela Europa har på senare tiden talat om ffihandel, men det är tydligt att frihandel kräfver frihet att förflytta sig. Fribandel betyder fri genomfart, och det finnes ingen vigtigare. resefrihet än menniskornas egen. Pass-systemet är faktiskt en tull, lagd på menniskorna i stället för på varorna och uttaxerad i det olämpligaste mynt. En penningskatt en gång för alla pålagd såsom priset för fri rättighet att resa, vore mycket drägligare än det nu tillämpade systemet. Det skulle utan tvifvel vara en högst opolitisk skatt och sannolikt sätta dessa samma statsmän i vanrykte, hvilka bibehålla ett oändligt mycket sämre system. Ingen fransk eller österrikisk minister skulle gerna vilja föreslå. att hvarje utländsk köpman eller resande skulle hejdas vid statens gräns och -känbart pungslås för sin afsigt att begifva sig in i riket. Förslaget skulle anses såsom bestämdt skadligt, och likväl skulle det åstadkomma långt mindre olägenhet än det nu tillämpade systemet. Det skulle blott obetydligt öka resekotnaderna och derefter befria den resande från alla uppskof och allt besvär. Som det nu är, kan ingen säga när han är säker, och penningpålagan utbetalas utan någon motsvarande förmån. Det tjenar till ingenting att påstå att passen utlemnas gratis, då de endast med så stor tidsförlust och så mycket besvär kunna erhållas, att det är långt olidligare än någon penningeutgift. Det vore långt bättre för en resande på kontinenten att för en gång betala sin commissionnaire än att uttömma sitt tålamod och gifva sin dag till spillo genom att stå och hänga vid ett passkontors skrank. Detta inser hyar och en; men olägenheten är att betalningen icke medför någon nytta och att passinnehafvaren det oaktadt är utsatt för att bli hejdad och förhörd vid hvarje tullbom, likasom om han icke betalat någonting alls. Systemets orimlighet framstår på det allra bjertaste genom det af alla resande kända faktum, att hela maskineriet i de flesta fall är ytterligt gagnlöst just ur den synpunkt som dess egna. försvarare skulle välja. Om pass-systemet har någon betydelse, så måste det betyda, att hvarje resandes identitet skall, på hvarje ort han besöker, bestyrkas genom hans pass, likasom en varubal undersökes vid hvarje tullbom, som underhålles för tullafgifternas skull. Men en livar, som befunnit sig å resor, vet alltför väl, att man vanligen fn ströfva omkring hela månader å rad, utan att någon enda gång blifva uppmanad att förete sitt pass — och besynnerligt nog ha vi någon gång hört denna mö:lighet anföras till ursäkt för systemet. Man får ibland höra personer omtala, attffö rest ganska mycket och Kkväl aldrig, från början till slut, blifvit uppfordrade att förete pass. De glömma likväl, att de ständigt varit nödsakade anskaffa pass, betala lösen derför, bära det hos sig, och alltid hafva det tillhands; vid äfventyr att eljest. blifva utsatta för den största olägenhet, till och med någon gång för fängelse. Det är ungefär som om någon, efter att ha genomrest öknen eller Campagnan, skulle anmärka, att ehuru han visserligen var tvungen att bära ett par revolvers i bältet och att sofva med-en värja under hufvudgärden, blef han dock ingen enda gång förfördelad. Hvad som i dessa fall utgör obehaget, det är den medvetna faran och det allestädes närvarande äfventyret, mot hvilket man oupphörligt måste vara på sin vakt. Det är ganska möjligt att man icke blir affordrad sitt pass från det ögonblick man sätter foten på Frankrikes el