Aftonbladet – 29 oktober 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE MARIE SOPHIE SCHWARTZ: På bordet bredvid Skuldfrid 152 en bok hvaruti hon hade läst. När doktor: gått, återtog hon den. Vid denna rörei upp af sig sjelf, och se der hopviketbref; med adress till n Vid åsynen deraf drog en mörk r: Skuldfrids kinder, och helt frivilligt slog hon ibop den. Annika inträdde i detsamma med förfrågan om Skuldfrid behöfde något, eljest skulle hon gå och tala vid frun om en angelägen sak. När den unga flickan åter blef allena, öppnade hon helt långsamt boken och vände på brefvet med obeslutsam min, under det hon tänkte: Från hvem kan detia vara? — Och huru har det kommit hit? Hjertat slog heltängs-; ligt, och brefvet lades åter tillbaka. Du skall; icke öppna det, sade förnuftet. Hvad:ondt:; vore väl derutin, hviskade nyfikenheten. Brefvet togs åter fram, vändes, synades och slutligen, utan att Skuldfrid rätt visste huru det gått till, var det öppnadt. De-lifliga och vett-: giriga ögonen läste följande: Då jag i går lemnade er, var mitt fasta beslut att aldrig återse er, emedan jag anklagade mig atthafva varit orsaken till den olycka som hände. Än mera, jag såg i denna o!yckshänlelse ett varnande tecken af -ödet,som bestämdt atsett mig att bereda er någon smärta, vågon sorg. Detta ville jag förekomina, genom att undvika all. beröring med den, som redan vid vår första bekantkap drabbades af ett lidande. — Oaktadt alla dessa företeelser ) Se ÅA. B. nr 237—242, 244—246 och 248—253,