Aftonbladet – 29 oktober 1860, sida 1

erhåller ni detta bref från mig. Mitt i går fattade beslut har således i dag ramlat. — Dock, det vet jag icke ännu sjelf; jag vet blott, att jag bela mitt lif skulle vara tacksam, om jag kunde få er tillgift för det obehag jag genom påtrugande af mitt sällskap framkallade., Skuldfrid läste och läste om denna skrifvelse, som saknade all. namnteckning. Hvad var det i dess innehåll, som fängslade och verkade behagligt på hennes lynne. Hon visste det icke sjelf; men borta var all oro och all otålighet, och dä Annika åter kom in till henne, blef hon helt öfverraskad öfver Skuldfrids lygna och leende utseende. Kors så snäll hön ser ut! Nå, nå, jag kommer också med ett gladt bådskap. Frun har gifvit Ivar lof att rida öfver till Junta. och säga professorn att Skuldfrid brutit sig. Skuldfrid gjorde i glädjen en så häftig törelse, att foten började verka; men det afböll henne Jikväl icke ifrån att af hjertans grund omfamna och krama Annika, som myste så odmedigt emot. åen unga flickans Skuldfrid fick skriiva ett br af dermed. När fru Smidt intrö tren, räckte denna; båda händerna emot henne, sigande med sin älders liflighet : Du goda, du älskade mamma, som lät mig skicka till Junta. . Nu-skrifver helt visst farbror: Aberny några ord till mig,; Ack, hvad jag är tacksam! Fru Smidt smålog, med sitt dystra. leende, klappade flickan på hufvudet och satte sig vid fönstret, utan att yttra ett ord. Hon;hadeen sådan plats, att Skuldfrid såg hennes ansigtei profil. Med hufvudet böjdt öfver arbetet, föreföll, det som. om hennes drag varit huggna i marmor, så liflösa syntes de. Den pergar mentfärgade hyn. det:silfveshviia häret, den raka näsan och de hårdt sammanprescade läph Irar för ull dot