Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 2

får se — en fulländad man i dess fullständiga lefnadsplan. Carl Albert, Vietor Emanuels fader, hade redan för ett årtionde sedan dragit svärdet för Italiens befrielse; men han dukade under i slaget vid Novara för Österrikes härar, för sina skenbara bundsförvandters, de italienska furstarnes intriger och för den partisplittring, som rådde i den dåvarande folkrörelsen. Den besegrade var nödsakad att foga sig efter segervinnarens vilkor, men ban vägrade att låna sin hand till den: honom påtvungna freden. Han nedlade sin krona och -öfverlät den åt sir son, hvilken ännu icke gifvit italienska nationen något löfte om befrielse. Carl Albert, som sjelfmant aflägsnat sig, dog derpå i frivillig dandsflykt i ett kloster. Sonen, Victor Emanuel, förklara: nu öppet inför hela verlden den verkliga meningen med förenämnde åtgärd: Fadren hade åt honom jemte kronan öfverlåtit alla de pligter och löften emot Italien, hvilka han sjelf måste lemna ouppfyllda. Ända från början af sonens regering var det städse dennes sträfvan att egna alla sina krafter åt den höga kallelse, som det emottagna arfvet innebar. För detta ändamål tillbakavisade han alla de lockande utsigter, som ett fredligt förhållande till: Österrike erbjödo honom, om hån blott, i likhet med Italiens öfriga furstar, vore beredd att inom sitt. land fullfölja en förtryckande politik. Han gaf den sardinska staten fria institutioner i den fullt medvetna afsigter att härigenom göra moraliska eröfringsr i alla italienska bjertan. Han öfvade sitt folk ibruket af friheten, för att en gång kunna höja detta fok till en kärnpunkt för Italiens frihet; Han tillbakavisade icke blott hvarje konkordat med Rom, utan gick denna makt med dristigt mod till mötes, undandrog de andliga deras verldåliga rikedomar för att använda dessa till statens bästa, samt aflönade presterskapet af stätsmedlen, på det att detta stånd ej vidare skulle bilda en stat i staten. Och när deruppå i det närbelägna Venetien nationella-befrielseförsök utbröto, och Österrike med spö och fängelse, med kulor och krut bildade trogna undersåter,, då upptog Sardinien flyktingarne och protesterade emot den godsindragning, som Österrike lät drabba dem.. Väl ihågkommande den omständighet, att Carl Albert blott derföre låg under för de österrikiska armeerna, emedan Italiens furstar voro hemliga bundsförvandter till nationalfienden, och folkets ledare å sin sida byllade republikanska ider samt utspridde misstro emot Italiens befriare, bemödade sig hans son och arftagare å ena sidan att hålla sig fri från hvarje förbund med de andra italienska regenterna, å andra sidan att genom de republikanska ledarnes fördrifvande ställa Italiens frihetsrörelse i samband med det konstitutionelt monarkiska statssystemet. I medvetenhet af den plan, hvilken han gjort till sitt lifs uppgift, och som gick ut derpå att göra Italien till en stat, som vunne inflytande och aktning inom Europa, dröjde tj heller Victor Emanuel att taga verksam del i en europeisk fråga, i den orientaliska -krisen, och ansluta sig till vestmakteraa i deras expedition på Krim. Och nu sedan Han pålagt sitt folk ett offer i gods ochblod, som för detsamma ej kunde ba någor annan fördel än den af en allians med engelska och franska nationen i den italienska nationalitetens namn, hvilken sålunda ville kraftigt göra sig gällande, nu vågade Victor Emanuel att på Ppariserkongressen öppet hänvisa på den italienska krisen och med allvar inleda densamma. Den tvedrägt, som den tiden på det mest bjerta sätt inträdde mellan Ryssland och Österrike, föranledde Sardinien att icke blott vid fredsfördragets afslutande ställa sig på Rysslands sida, utan ock genom sitt samtycke i fråga om Donaufurstendömena visa sig artigt emot nämnde makt samt till och med bevilja densamma sjöstationer på sardinska området. Slutligen gjorde Orsinis mordförsök en ända på Ludvig Napoleons vacklande, och hänvisade honom på nödvändigheten att göra någonting för Italiens befrielse. Victor Emanuel begagnade med mycket eftertryck det gynnande ögonblicket. Den nationella rörelsen lät ban uppblossa till en öppen låga, och genom friskarornas upptagande tvang han Österrike att besätta sina gränser;-ett företag, som denna i stor oordning bragta stat ej länge kunde hålla ut med. Svågerskapet med prins Napoleon tillknötännu fastare tandet med den hemlige bundrförvandten. Uppoffrandet af Savoyen oah Nizza måste iörsona franska nationen med de offer, hvilka Ludvig Napoleon pålade densamma, Österrikes oförstånd, att emot alla förnuftiga råd begynna kriget, utgjorde det mest gynnsamma moment för Victor. Emanuels plan, och förloppet alltintill denna dag visar att, likasom denna plan varit med stor skicklighet anlagd, den ock blifvit genomförd med mycken beslutsamhet och klok beräkning. dj Allt hvad vi här anfört står dels med tydliga ord,. dels emellan raderna uti Victor Emannelg sednaste proklamation. Den är ett dokument, som djerft försmår den numera saftoch kraftlösa europeiska diplomatiens hela förnumstiga abe, och en gång talar till en nation och i en nations namn med en öppenhet och sanning, sådan man sällan finner deniverldshistorien. Hvad diplomatien nu Bkall säga härtill, är en sak, bvarmed vi lyckligtvis ej behöfva bekymra oss. Vi ha blott att glädja oss åt den omständighet, att hon icke är i ullföjlo att göra någonting deremot. Ty Europas ställning inom den traditionella s, k. legitimiteten är ejlängre hållbar, och under sådana förbållanden är en djerf man och en djerf bandling, som framträder på en stort nationell. rätts vägnar icke blott en curopeisk nödvärdighet, utan ock en europeisk välgerning. Vietor Emanuel är enfsjelfmedveten; beslut