Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 2

Godt! Vill ni fu lyssna till hvad jag önskar med afseende -på flickan?, Behöfver ni verkligen säga det? Jag skulle tro det vara fullkomligt öfverflödigt. För det första önskar ni att hon icke må få veta att ni är Constantin Canitz. Hon må gerna anse er för Gurtzskow, eller någon annan, blott icke för egaren till Kronobro. Vidare vill ni genom mig åvägabringa någon brefvexling, och slutligen att jag skall rekognoscera terrängen, så att ni får reda på huru niskall komma i beröring med flickan. Constantin sprang upp ifrån soffan, störtade i sig ett ett fullt glas vin, gjorde ett slag omkring rummet och stannade derefter framför doktorn, med armarna i kors öfver bröstet, sägande långsamt: Har ni läst sagan om huru djefvulen värfvar själar? Nej, jag läser aldrig sagor.. Det var skada. Ni-skulle eljest käntigen er sjelf i den; ty han gör alldeles som ni. Han tager en menniskas vackraste föresatser och vänder dem till ett ondt. Detta tillgår sålunda, att han, i det ögonblick ett godtbeslut fattas, framställer för den menskliga svagheten alla möjliga utvägar att få sina passioner tillfredsställda. Så gör äfven ni, Då jag aflägsnade mig. ifrån. den -unga flickan, beslöt jag, att aldrig mera återse henne. Jag skickade er dit, på det hon snart skulle blifva hjelpt, emedan jag ansåg mig såsom upphofvet till olyckan. Jag önskade förblifva okänd, derföre att hon icke skulle hafva något ;obebagligt minne af vår korta sammanvaro. Slutligen ämnade jag meddela er min önskan, att få kännedom om deras ekonomiska ställning, samt att ni skulle säga, att den, som förorsakat henne obehaget af den vrickade foten, nu lemnat orten. — Allt detta vår, vid heder och ära, hvad jag föresatt mig.