Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 2

Tredje! årsväxtberättelsen. Från Skaraborgs län (dat. den 18 Okt.): Då länsstyrelsen nu går att afgifva tredje och sista berättelsen om årsväxten inom länet, är det nedslående att nödgas omförmäla, hurusom ett alltsedan medlet af Juli månad nästan oafbrutet regn betydligt försvårat bergningen af den lofvande grödan, hvars utseende på åkern gaf anledning hoppas en såväl till mängd som beskaffenhet mera än vanligt rik. afkastniog. Följden häraf har blifvit, att en myckenhet säd af alla slag grott på åkrarne och att hafren, som till en del ännu icke är inbergad på flera ställen, dels af regn dels af vattuflöden, blifvit så skadad att den endast kan anvåndas till foder åt kreaturen, hvilket på sidlänta och i närheten af större vattendrag belägna åkrar äfvön inträffat med andra sädesslag, som omogna måst skördas. Afkastningen har dock i allmänhet blifvit något bättre än man under sednaste tiden trott och torde, med fästadt afseende å de särskildta sädesslagen, kunna beräknas sålunda : Höstsädena hvete och råg: Det förra temligen väl bergadt, eburu på många orter skrumpet och be mängdt med sot, anses lemna från 5:te till 8:de kornet, men på några ställen det tionde. Rågen lemnar nära lika afkastning, ehuru den efter aftagningen på de flesta ställen grott och sålunda är mindre god till brödföda deh utsäde. Vårsädena, hvete, råg, korn och hafre, anses i allmänhet lemna 5:te kornet, dock ha på de flesta ställen isynverhet-dessa sädessorter lidit af väta, och på sätt förut är nämndt, finnes ännu hafre utestående, som nära nog går för landtmannen förlorad. Från Wartofta fögderi förmäles emellertid, att den inbergade vårsäden gifver fullt medelmåttig afkomst af god-beskaffenhet, och från Skara fögderi tillkännagifver kronofogden att den välbergade vårsädesgrödan är rikare än under vanliga år. I allmänhet är dock vårsäden mindre vigtig än sistförflutna årets. Trindsädena: ärter, bönor och vickor, lemna från 5:te till 7:de, men i Läckö fögderi endast tredje kornet. Rotfrukter af potatis, rofvor och rötter: Potäterna, som i mytkenhet odlas, äro på de flesta ställen angriptia af torroch vätröta och hafva före upptagningen, hvilken på många ställen ännu icke försiggått, ruttöat i jorden. På högländt och torr jord beräknas sfkastningen från 5:te till 8:de kornet, men på vattendränkt och lerig jordmån endast 3:dje å 4:de kornet. Rofvor och kålrötter, der de odi hafva