Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 3

Gränsen mellan Norge och Ryssland Till Bedaktionen af Aftonbladet. Om intagande af nedanstående i red:s tidning tager man sig friheten anhålla. En nyligen i vår bokhandel tillgänglig blifven karta öfver Finland, af öfverste Alftan, upptager gränsförhållandena mellan Finland (Ryssland) och Norge helt olika mot hvad hittills ansetts vara förhållandet. Som Norges nordostligaste gränser äro temligen tvetydiga, enär man sällan träffar tvenne kartor full: ense härom, anser man tillfället nu lämpligt att derom väcka fråga, samt att söka frammana ett utlåtande från norsk sida, huru förhållandena derstädes uppfattas i thy fall, Insändarens tvifvelsmål om riktigheten af de utaf öfverste Alftan angifna gränsförhållandena grunda sig på offentliga auktoriteters otlåtande i ämnet, anseende insändaren således an märkningen icke obefogad, oberäknadt intresset för våra kartografer att i thy fall ega en klar och riktig uppfattning. 1826 skedde delningen af det dittills så kallade Fälleds-dfstriktet mellan Norge och Ryssländ. Des: östra gräns gick då från Carlsgammen, sydvart längs Muskie-fjäll, samt derifrån, i vestlig riktning, till den längs utmed och öster om Enari-träsk löpande finska gränsen, den der vidare fortgickz, liksom nu, i nordnordvestlig riktning till Tana-elfven vi Pulmajaur De vid gränsregleringen anställde kommissarier kommo, efter mångfaldiga ventilationer, slutligen öfverens om, att Norge skulle hufvudsakligen tillerkännas eganderätten till landet vester om Passvig-elfven, I men deremot det öster om samma elf belägna landet blifva en rysk tillhörighet. Härvid yppade sig dock åtskilliga svårigheter i anledning af ett vester om Passvig-elfven uppbygdt ryskt kapell, Glebs, mec ett dertill hörande mindre territorium, hvilket de ryska kommissarierna ej ville afstå, på den grund att det skulle strida mot Rysslands politiska princip, att aldrig afträda ett tums bredd af tysk tillhörighet. Men norrmännen, som icke gerna låta dekontenansera sig, uppställde då ett helt enkelt alternativ det att, ehuru Glebs kapell låg vester om den i allmän het antagna gränslinien, icke destomindre afstå från nämnde territorium. samt låta gränsen kringgå detsamma, hvilket också de ryska kommissarierna slutligen funno sig föranlåtna att medgifva. Härifrån drogs gränsen vidare i en kort ostlig riktning till Jacobs-elf, hvilken dån sedermera följde till dess utlopp i hafvet. På så sätt har ins. alla anledningar att uppfatta 1826 års gränstraktat. Frågas nu: Huru uppfattar nan saken i Norge? Är det enligt med ins:s åsigt Mer i enlighet med hvad å öfverste Alftans karta H angifvet, efter hvilken gränsen skulle helt enkelt oh oafbrutet följa Passvig-elfven till dess utlopp, hest namnen ej ens å densamma äro fupptagna för Glös kapell och Jacobs-elf. Nan hoppas och motser med intresse ett yttrande I ännet, vare sig såsom enskild norsk åsigt eller, hyad bäst vore, på grund af den ratificerade och troigen Wlgängliga traktatshandlingen.