Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 3

medlen, saluaccisen, postmedlen,Hstämpelpappersafgif ten och bränvinsbränningsmedlen; och n:r 49, me förslag till bevillningssummans utgörande; statsut skottets memorialer: n:r 219, angående den unde innevarande riksdag verkställda statsreglering oci den för bestridånde af riksgäldskontorets utgifter er forderliga allmänna bevillning; och n:r 220, angåendt särskilda gratifikationer till åtskilliga af statsutskot tets tjenstemän och för lemnadt biträde vid behand lingen af utskottet tillhörande ärenden; sammansati: lagoch ekonomiutskottets b tänkande n:r 48, af styrkande väckta motiorer onv förändrade föreskrif ter i afssende på lekmannaoch kolportörsverksam heten inom församlingen; och memorial n:r 49, till styrkande ett särskildt arfvode åt den person, hvil ken i egenskap af sekreterare biträdt utskottet. Vid föredragning af lagutskottets betänkande n. 71, tillstyrkande, i anledning af väckt motion, et tillägg till 15 kap. 2 rättegångsbalken, i fråga ov fullmäktigskap, så lydande: Vid hvarje allmär domstol. skola minst två skicklige män förordnade vara att såsom fullmäktige de parter tillbandagå som dem anlita. Dessa allmänna fullmäktige, skola nämnas, vid hofrätt och nnderrätt af rätten sjelf och vid högsta domstolen af konungens nedre justitierevision,, blef detsamma af ståndet afslaget på för ord af biskop Annerstedt och riksarkivarien Nordström, och bland andra af det skäl, att här ej funnes utsatt om dessa personer vore af deras tjenst skyldiga att biträda hvar och en rättsökande, eller om det berodde på hans fria val. Ståndet åtskildes kl. half 9 eftermiddagen. Borgareståndet. Vid föredragning af lagutskottets betänkande n:o 71, rörande dels ändring af 3 15 kap. rättegångsbalken, dels tillstyrkande att vid hvarje domstol minst två skicklige män skola förordnas att de parter tillhandagå som dem anlita, uppstod någon debatt. Hr Gråå motsatte sig nämnde förslag, ogillande attlagutskottet i sitt förslag gått längre än motionären. Att gifva åt förslaget den utsträckning utskottet gjort, ansåg han hvarken nyttigt eller behöfligt, hvarföre han inskränkte sig till att yrka, det förbudet att rättsbetjent, som lön åtnjuter, ej tillåtes att vara fullmäktig, skulle upphöra. För bifall till förändringen talade deremot hrr Loven, Kistner, Rydin, Lindeström och Blanche, anseende detta vara en början till bildande af ett skickligt och pålitligt advokatstånd, hvaraf behofvet gjort sig så känbart. Hr Rudling önskade att föreskriften i detta fall ej måtte blifva så bestämd, att domstolarne skulle vara skyldiga att ovilkorligen förordna sådama rättegångsbiträden, äfvensom att dessa förordnanden skulle inskränkas till kortare tider. Betänkandet bifölls. Hr Schenströms förslag om en särskild skrifvelse till K. Maj:t med anhållan det K. Maj:t, innan frågan om kommunallagen till slutligt afgörande företages, ville låta höra städerna öfver den 70 i förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad, och tillse om och i hvad mån de af majoriteteninom borgareståndet i denna del uttalade åsigter må kunna vinna afseende, så att städerna inom sig sjelfva må ega rättighet att bestämma grunderna för sina kommunalutskylder, framkallade en lång och lifiig debatt. Hr Lallerstedt ansåg en dylik enskild skrifvelse, som innebure en protest mot de tre öfriga ståndens mening, vara en borgareståndet föga värdig åtgärd, och borde man icke härutinnan följa det af presteståndet nyligen gifna exemplet i fråga om de halländska kyrkohemmanen. På ett sådant sätt skulle ståndet sätta sitt anseende på spel. Blefve ett sådant förfarande brukligt, skulle hvarje stånd följa exemplet, och hvarthän det skulle leda vore lätt att inse. Det hade funpits en tid, då stånden brukat aflåta dylika enskilda skrifvelser, för att på denna väg söka tillskansa sig privilegier och fördelar; men man borde vara belåten att nu ha denna tid bakom sig. Hr Schenström trodde deremot att en dylik skrifvelse icke vore någon borgareståndet ovärdig handling,-synnerligast som härmed icke afsåges någon protest mot de öfriga ståndens beslut, eller att lägga något hinder i vägen för kommunallagens genomförande, utan frågan endast gällde en städerna enskildt angående angelägenhet. Hr Loven förklarade, att K. Maj:t utan någon dylik skrifvelse ändå skulle höra vederbörande i denna vigtiga sak, och hemställde till motionären om han ej ville låta saken hvila, tills frågan om landstinget blifvit afgjord Arr Hjerta, Rydin och Brulin understödde hr Schenströms framställning, hvaremot hrr Lindeström och H. Gahn instämde med hr Lallerstedt deri, att borsareståndet genom en dylik skrifvelse skulle nedlägga n protest mot de tre öfriga stånderg beslut, likasom ridderskapet och adeln förut en gång gjort i fråga om den lika arfsrätten, och presteståndet nu sednast fråga om de balländska kyrkohemmanen, exempel som de ansågo strida mot borgareståndets värdighet utt följa. Efter votering bifölls skrifvelsen med 20 öster mot 13, som voro för afslag. Hr Loven re;erverade sig mot beslutet. Utan diskussion godkändes bevillningsutskottets beänkande n:o 49 samt statsutskottets utlåtande n:o 218. Bondeståndet. Ekonomiutskottets betänkande n:o 48 i fråga om örändrade föreskrifter i afseende på lekmannaoch olportörsverksamheten bifölls. Likaså bifölls statsutskottets mem. n:o 219 angående statsregleringen ch den för bestridande af riksgäldskontorets utgifer erforderliga allmänna bevillning. Bevillningsutskottets betänkande n:ris 48 angående eräkningen af tullmedlen, salvaccisen, postmedlen, tämpelspappersafgiften och bränvinsbränningsmedlen, amt 49, med förslag till bevillningssummans utgöande biföllos. Till slut biföllos samtlige i ekonomiutskottets beänkande n:o 203 föreslagna voteringspropositioner ör lösning af frågan om landsting.