Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 2

Invigningen af jernvägen Stockholm—Södertelje. Alldenstund namnet icke gör någonting till saken, så skola vi icke bry vår hjerna med utfinnunde af rätta och exakta benämningen på gårdagens jernvägsfärd på Stockholm-Söderteljebanan. Det eger sin fullkomliga riktighet, att intet slags invigning eller högtidlighet egde rum i likhet med dem vid Falköpingsoch Törebodaliniernas öppnande. men det är icke mindre visst, att en nyanlagd banas befarande af båda statsmakternas representanter alltförväl kan betraktas såsom en invigning. Vi taga oss alltså friheten att betjena oss af benämningen invigningsfärd. då vi gå att lemna några uppgifter om gårdagens resa. Då det led mot elfvatiden i går förmiddag. kunde man på vägen öfver Södermalmstorg och uppåt Götgatan få en liten försmak at den liflighet, som torde vara att förvänta då jernvägstrafiken en gång kommit rätt i gång. Åkdon efter åkdon rullade uppför, och andra, som redan aflemnat sina passagerare, möttes på återväg. Det visade sig nu, att det verkligen var i grefvens tid, som drätselkommissionen gått i författning om den förr så trånga Slussgatans utvidgande till den breda och prydliga uppfart, som en nu utgör. Då man såg hästarne, under den bråskande farten, streta i de långa uppförsbackarne, kunde man dock icke undgå att anställa åtskilliga betraktelser angående önskvärdbeten deraf, att banan må tramföras till någon mera central, och framför allt någon mera lätt tillgänglig punkt, än den, der dess ändpunkt nu befinnes. Då man, framkommen till bangården på den plats der en gång Fateburssjön var belägen, ser den visserligen nätta och prydliga, men dock för en hufvudstadsstation nog oansenliga byggnaden, antyder, densamma också temligen tydligt på ett provisorium. Det är det lättaste byggnadssätt man gerna kan tänka sig — alltsammans af trä, men likväl icke timmerhus, såsom de prydliga stationerna i Gefle och Falun, utan helt enkelt resvirke och bräder. Grundens klena beskaffenbet har, såsom man vet, betingat detta ytterst lätta byggnadssätt. Och likväl har man, äfven för den så beskaffade byggnaden, måst neddrifva pälar till sådant djup, att tre sådana af vanlig längd blifvit skarfvade tillsammans. Derpå nedlades en bjelkruta och på densamma restes på vissa afstånd särskildt tillhuggna höga och smala granitblock, hvilkas öfre ändar nå upp i jordytan och uppbära omedelbart byggnadens syllar. Den rymliga planen på södra sidan om bangårdsbyggnaden hölls i går fri för de anländande vagnarne. En tillfällig barrier, bakom hvilken de tillströmmande åskådarne fingo taga plats, var anbragt ett stycke innanför det staket som begränsar bangårdsområdet. Vid bangårdsbyggnadens hufvudingång mottogos de inbjudna af chefen för jernvägsbyggnaderna, hr öfverste Ericson. Byggnadens inredning är ännu icke alldeles fullbordad. Åtskilliga rum ä:o t. ex. blott tapetserade med Nya Dagligt Allehanda, hvars makulaturförråd blifvit tillgodogjordt såsom tapetunderlag. I banhallen, som, ehuru af trä, företer en lätt och elegant konstruktion, är plats för tre spår i bredd. I det ena spåret var vändskifvan redan färdig, i det andra deremot under arbete. Något före kl. 11 anlände konungen och prins Oscar, båda i civila drägter. Till de imbjudne utdelades ett tryckt program öfver färden, upptagande afgångstiderna från de särskilda stationerna, bestämmelser, som med verklig jernvägspunktlighet iakttogos. Detvar således kl. precis 11, som tåget satte sig i rörelse, draget af lokomotivet Stockholm. Närmast tendern var kopplad en täckt godsvagn, i hvilken ett antal af jernvägsbetjeningen medföljde med små trappstegar, att begagnas vid inoch urstigande i de öppna vagnar, som medföljde för deras räkning, som önskade erhålla en mera obehindrad utsigt öfver det landskap, genom hvilket färden gick. Vidare följde fyra täckta passagerarevagnar; närmast derintill de öppna vagnarne, fem till antalet, för tillfället försedda med stolar och säten; derefter den kungliga statsvagnen, bestående i sjelfva verket af två vagnar, nemligen främst en öppen vagn, smakfullt prydd med blå och gula draperier, omslutna af guldlister. Denna öppna vagn kommunicerade omedelbart med den egentliga statswaggonen medelst en dörr ÅA dennas framsida, så att de kongl. personerna och de honoratiores, som jemte dem begagnade statsvagnen, kunde efter behag ömsevis åka i den öppna eller i den täckta vagnen. Den kongl. waggonen är både till sitt yttre och sitt inre särdeles elegant och smakfull. I de fyra hörnen äro anbragta förgyllda kronar och Då sidodörren det svanecka rpikevannet.