Aftonbladet – 24 oktober 1860, sida 2

sätta sig och hvila, samtalande om ett och annat, eller ock sjöng Skuldfrid för Tage. Den ofvannämnda aftonen var ovanligt varm och stilla. De satte sig under en gammal hög gran, som öfverskuggade dem med sina grenar. Har du någonsin varit vid Kronobro? frågade Tage, Nej, det har jag visst icke, och du kan nog vara säker på att jag aldrig ämnar mig dit, svarade Skuldfrid med den allra lilla näbbigaste min i verlden. Och hvarföre det? Jag tänker med det första laga att jag får komma ch se det ståtliga herregodset. Du skall veta att Anders berättade, det rummen sköla vara möblerade med stolar och soffor af guld och silfver. Nu är der så mycket främmande från Ryssland, att det dagligen gifves stora fester. Allt det der kunde nog vara roligt att se, och jag tänker följa med Anders dit:en af dagarne.n Nej, Tage, det skall du ickev, utropade Skuldfrid med ett uttryck af förskräckelse. Och hvarföre icke ? Derföre att ... Skuldfrid såg sig rädd omkring och sänkte rösten då hon fortfor: en förbannelse hvilar öfver hela Kronobro, hvilken drabbar alla dem gom beträda detta olyckliga ställe, så att någon olycka förr eller sednare träffar dem. Ett sådant barnsligt prat., inföll den femtonärige Tage, med en öfverlägset förståndig min. Käraste Tage, det är alldeles icke något oförståndigt prat, utan rena sanningen. Du skall veta att general Canitzs far har varit en förrädare, det vill säga, att han var svensk och ändå gick att kriga emot svenskarne. Detsamma har generalen sjelf också gjort: Under kriget blefvo många finska och svenske fångar förda till Kronobro, och der lärer ge neralen så illa behandlat dem, att de dogo ai elände. Hvar och en af dem nedkallade er förbannelse öfver Kronobro, dess egare och alla dem som träda under dennes tak. Dess