Aftonbladet – 24 oktober 1860, sida 2

Släpp Skuldfrid! Med en kraftig rörelse af sin arm slängde Constantin Tage, som var bonom betydlig underlägsen i både längd och styrka, långt ifrån sig, så att han tumlade baklänges ned i ett dike. Eländige pojke, jag krossar dig och din syster för det du: vågat bära hand på mig, skrek Constantin och gaf Skuldfrid först et slag öfver ansigtet och sedan ett öfver skuldran. Vid denna syn var Tage åter på benen, och med ett vildt raseri kastade han sig öfver Constantin, som för att försvara sig måste släppa Skuldfrid. Några ögonblicks förfärlig brottning uppstod, hvarefter segern snart blef Constantins. Han hade fått Tage under sig och höjde sitt ridspö för att rätt grundligt klappa om sin motståndare med skaftet deraf, då Skuldfrid fattade om den höjda armen, utropande med ångestfull röst: Ni skall, ni får icke slå Tagel Utan att beräkna sina rörelser i det uppretade tillstånd, hvaruti ban var, slängde Constantin Skuldfrid lika handlöst ifrån sig, som han ögonblicket förut gjort med Tage. Hon föll baklänges och förblef liggande orörlig. Vid Skuldfrids mellankomst hade det likväl lyckats Tage att komma lös, och några ögonblick tumlade de båda ynglingarne om hvarandra som ett par bollar, hvarefter de åter stodo på benen; men vid den förnyade sammandrabbningen fattade Constantin sin motståndare om nacken, lyfte honom högt upp i luften och slungade honom sedan framstupa ned på markex, hvarefter han gaf honom några rapp, sägande: Oförskämde bondlymmel, nu skall du lära dig att stämma ned tonen. För Guds skull; baron, kom ihåg att vi äro i Finland! utropade doktor Wagner, som stod lutadföfver den sanslösa. Skuldfrid. Jag tror att er vildsinthet kostat båda barnen lifvet. Vid Wagners ord föll ridspöet ur Constantins hand, och fattande tag om Tages lif lyfte ban honom upp. Blodet rann från gossens panna, Då han blef upprest, drog Tage