Aftonbladet – 24 oktober 1860, sida 2

med kaptenen ombord. Då nu dessa sjömän söndagen den 30 September hemkommo, voro de denna, äfvensom påföljande dagar, rusiga och gåfvo korsande berättelser, men allt af innehåll att kaptenen omkommit. På måndagen ringdes det för kapten Aspgren. Familjen var otröstlig, och dödsfallet notificerades på vanligt högtidligt sätt. Vederbörande anlade djup sorgdrägt. Så tillvida var allt tragiskt. Men så kom det komiska, och det var kapten A. sjelf, som anlände helt frisk och välbehållen på onsdagen till staden med en båt ifrån skärgården. Han hade blifvit bergad från sitt fartyg af ett norskt skepp. Han måste nu låta förbereda de sina på sin återkomst, och deras glädje var ej ringa. Enligt hans berättelse hade besättningen emot hans tillsägelse, och då han ej vilie öfvergifva fartyget, tagit fartygets enda båt och lemnat honom åt sitt öde, tilldess han efter 30 timmar bergades af norrmännen. Samma afton kom underrättelse från Jakobstad, at! Aspgrens fartyg nästan oskadadt inkommit i dervarande hamn. Några Pedersöreboer, som i båt skulle föra spanmål till Sverge, had: uti hafvet anträffat detta fartyg och törnat si mot detsamma med deras lilla farkost, att den begynt sjunka, hvarefter de gått ombord på fartyget och anländt till Jakobstad. Kapten Aspgren berättar vidare, att något efter det han blifvit öfvergifven af sin brot:sliga och uppstudsiga besättning, dref fartyget loss från Hellkälle släta grund, dock utan svår läcka. Nu ställde sig gubben sjelf till rols,, hade seglen hissade och lät banka på för en dugtig storm utåt Bottenhafvet. Dei var ingen barnlek: jernlast och skutans ankaren, som ÅA. ej förmått ensam lätta eller kapa, släpade efter. Så seglade han heltensam i 30 timmars tid med hissad nödflagg. tilldess han togs ombord af norrmannen och fördes af honom till närmaste hamn i Piteå. Endast den växande stormen och nattens inbrott kunde förmå Aspgren att öfveigifva sin trogna skuta; men norrmannen ville ej taga den i släptåg, emedan hans fartyg var assureradt.