Aftonbladet – 22 oktober 1860, sida 3

seger har sedermera frågan blivit tillerkänd, i det att både borgareoch bondeståndet instämt i motionärens åsigter om de nio biskopsembetenas indragning. De stodo således icke så oomkullrunkliga dessa biskopsstolar, eller detta biskopsembete så högt i folkets ynnest, som vännerna af biskopsdömet förespeglade motionären när den nu ifrågavarande motionen väcktes, då det ju nu visar sig att 7, af nationen genom sina representanter anhälla om att blifva de nio biskopsembetena gqvitt. Jag säger med flit 2, af nationen, ty jag räknar denna gång icke presteståndet, hvilket ju i detta mål uppträder, visserligen med inflytande på den slutligt afgörande domen, som både. part och domare. Hvad utskottets betänkande för öfrigt vidkommer, så bör jag väl ej nu förbigå att en ledamot af presteståndet, prosten Modigh bifogat utlåtandet en reservation, i hvilken åtskilliga ledamöter af utskottet behagat instämma. För att nu visa halten af hr prostens anförande och på samma gång hans kombinations och konklusionsförmåga, anhåller jag att endast i förbigående få fästa rid-1 derskapet och adelns uppmärksamhet på följande ställen i denna så märkvärdiga skrift, uppfylld af nebulosa och vattenblandade partiklar jemte en liten skymt af högprelatensisk anfäktelse. Hr prosten yttrar: Den anmärkningsvärda) Imotsägelse i åsigter och tillstyrkanden, somt förefinnes i ekonomiutskottets under n:r 1831: joch 189 meddelade betänkanden, måste otvifvelaktigt hos hvarje uppmärksam granskare i framkalla en viss öfverraskning. Sedan höglofi. j utskottet i det förstnämnda betänkandet till-1 styrkt visss grunder för en reglering af bi-I skoparnes aflöning, meddelar utskottet i omedelbart sammanhang dermed det sednare, hvari bemälde utskott proklamerar sitt beslut om indragning af den embetsmannainstitution, hvars ekonomiska angelägenheter utskottet nyss tillförne haft all möda ospard att reglera. Det synes häraf, som skulle. det förefalla hr prosten inkonseqvent. bandladt af utskottet att först tillstyrka vissa grunder för en reglering af vissa tjenstemäns löner och se-j dermera tillstyrka åtskilliga af dessa tjensters I indragning. Vill man emellertid fördomsftritt i betrakta dessa åtgöranden, så Jigger ingen motsägelse i dem; emedan i ena fallet, är utskottet anlitadt att efterse huru en tryckande statsbörda skall kunna göras sålitet tryckande j som möjligt, och i det andra fallet om: det låter sig verkställa utan att rubba statsmaskinens gång, att till det väsendtligaste blifva hela bördan qvitt. Alltså tvenne olika uppdrag. Hvad den citerade strofen vidare angår, så har i densamma en ,öfverraskande nyhet influtit; nemligen att utskottet. proklamerar indragning af en embetsmannainstitution, liksom hade utskottet utdömt hela, biskopsembetet. Men detta är ju icke bändelsen; ty tvärtom har just utskottet: påyrkat att biskopsinstitutionen skulle qvarstå, representerad af tre biskopar. Hr prosten anser sig: i; denna, reservation böra tillkännagifva att beslutet om de nio biskopsembetenas indragning: dikterades -afett plenum, hvarest majoriteten, vid en af bondeståndet äskad votering, i bvilken elfva medlemmar af detta resp: stånd och nio af de öfriga riksstånden tillsammans deltogo ,, segrade med en röst. Hr prostens offentliga framträdande för att meddela denna hotis, är ett öfverraskande uppslag af statsmagnahållning och takt. Skada att en namnrulla å de vid denna vigtiga votering uteblifne ledamöter ej bifogades jemte ett bevis att dessa herrar ordentligt erlagt sin plikt för uteblifvandet. Hvad emellertid hr prosten antydt emellan dessa sina rader, det står der ganska tydligt att läsa. och blir troligen för de flesta läsare deraf en anledning mera att betrakta bela reservationen som ett vanmäktigt försök att i längd hålla uppe eller ge relief åt något, som redan ohjelpligt lutar till.sitt fall; Hr prosten säger vidare: att i Carlstad, Cal-q mar och Wisby finnas inga domprostar; men tillägger: i domkapitlens närvarande sammansättning, der biskopen såsom preses och:doms prosten såsom ledamot måste fylla hvar sin plats, ligger ock ett väsendtligt hinder. förreformens genomförande. Hur fyller nubiskopen sin plats? Jo en tredjedel af sin tid: äro bisköparne vid riksdagen, med undantag af de många, som hafva anmält laga förfall af sjuklighet, och uteblifva. Då ett så stort antal biskopar äro genom sjukdom hindrade att utöfva det måttligt ansträngande representationskallet, torde vara ovisst, i huru hög grad denna sjuklighet, ofta: framkallad af ålderdomsskröplighet , medgifver , biskopsembetets skötande i landsorten. Emellertid sitter. den skröplige qvar på sin ansvarsfulla plats till sin död, för att visa en och hvar att. om hån finns till eller icke, så gör det ungefär detsamma. Hr prosten påstår att en öfverstyrelse inom hvarje stift erfordras, men han anför inga skäl hvarföre ejkyrknangelägenheterna skulle kunta handbafvas af 3 styresmän; och då så ej blifvit fallet, kan man möjligen frestas att tro det inga skäl förefinnas.. Att en-sförändring, som den föreslagna ej på ett tillfredsställande sätt skulle kunna utöfvas och göra tillfyllest, kan så förstås, att--den.ej tillfredsställer hr prosten Modigh eller hans ståndsbröder med biskopsmössan i perspektiv, men kanhända att den tillfredsstäl!er nationen ? I, slutet af sin reservation: erkänner och förklarar hr prosten den organisationsförmågan, som blott åtnöjer sig med tre biskopar, . vara beundransvärd. Hr prosten, såsom varande: en det rättas tolk och sanningens tjenare, måtte väl.ej beundra andra. organisationer än sådana som grunda sig på rätt och sanning ? Och vare detta, åtminstone till en början, nog yttradt om br prosten Modigh och-hans reservation, vid hvilken sednare, och efter det jag nu ådagalagt dess underhaltighet och oefterrättligbet, jag hoppas att ridderskapet och adeln ej fäster något afseende; och får jag slutlisen vördsamt anbåilla att hr. grefyen och landtmarskalken täcktes föreslå proposition tilll, ERROR ENN RR HITTAR ROT USNEN Nr re er IV Ne Kr, EE RR me KP oo DR PN ts TR be kt fa fog DR NS rd pt